Alzheimers sjukdom orsakar inte bara dramatiska förändringar i beteende, personlighet och tankeförmåga – den förändrar också hjärnans allra utseende på sätt vi inte kan se med blotta ögat. En hjärna drabbad av sjukdomen skiljer sig på flera viktiga punkter från en frisk hjärna, och skillnaderna blir alltmer uttalade och utbredda ju längre sjukdomen fortskrider.
En Alzheimersdrabbad hjärna är tydligt mindre än en frisk hjärna, som normalt väger cirka 1,4 kilo. Den största krympningen sker i hjärnbarken – cerebral cortex – det yttersta lagret av hjärnan. Redan när läkaren Alois Alzheimer första gången beskrev denna märkliga sjukdom noterade han att den tillbakabildade grå substansen var ett av dess främsta kännetecken.
Ventriklarna är vätskefyllda hålrum i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom expanderar dessa rum, vilket ger hjärnan ett mer "schweizerostliknande" utseende när man jämför bilder på en drabbad hjärna med en frisk. Man uppskattar att en Alzheimersdrabbad hjärna har minst tio gånger fler fördjupningar och veckbildningar än sin friska motsvarighet.
I flera decennier har forskare ansett att onormala ansamlingar, så kallade amyloidplack, är föregångare till sjukdomen. Sådana plack kan förekomma även i friska hjärnor hos både unga och gamla, men vid Alzheimers sjukdom är de betydligt vanligare. Placken är dessutom ett gemensamt drag hos alla som drabbats av sjukdomen. På bilder av en Alzheimersdrabbad hjärna syns placken som ojämna, ovalformade klumpar utanför hjärncellerna.
Ett annat välkänt kännetecken på sjukdomen är en andra typ av onormalitet: neurofibrillära trassel. Även dessa kan förekomma i friska hjärnor, men de finns alltid hos personer med Alzheimers. Trasslen ligger inuti hjärncellerna och ser ut som tvinnade, sammanflätade fibrer.
Hjärnans utseende förändras i takt med att sjukdomen fortskrider, och med de synliga förändringarna kommer allt allvarligare symtom. De första skadorna uppstår i entorhinala cortex, som ansvarar för bildandet av nya minnen och förmågan att minnas gamla. När sjukdomen utvecklas börjar hippocampus – som hanterar komplexa minnen, hjärnans samlade historia om man så vill – att krympa. I slutstadiet drabbas neocortex, hjärnans översta del. Eftersom den styr alla beteenden och kroppsliga funktioner störs därmed allt från förmågan att tala och äta till att kunna hålla upp huvudet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online