Alzheimers sjukdom: symptom, riskfaktorer, diagnos och prognos

Alzheimers sjukdom är uppkallad efter den tyske psykiatern Alois Alzheimer, som först beskrev sjukdomen år 1906. Det är en form av demens som gradvis påverkar patientens förmåga att tänka, bete sig lämpligt samt minnas händelser, människor, platser och föremål. Sjukdomen bryter successivt ned hjärnans funktioner och kan utvecklas snabbt eller långsamt beroende på den enskilda personen.

Symptom

Alzheimers utvecklas i olika stadier. Tidiga symptom innefattar att man ofta tappar bort saker, personlighetsförändringar och att man börjar glömma kommande möten och händelser.

I mer avancerade stadier blir symptomen betydligt tydligare och kan omfatta hallucinationer och aggressivt beteende, svårigheter att utföra dagliga aktiviteter samt förlust av personliga minnen.

I slutstadiet kan patienten inte längre klara sig utan ständig tillsyn. Han eller hon känner inte igen familj och nära vänner, förstår inte längre tal och behöver hjälp med grundläggande aktiviteter som att äta och sköta den personliga hygienen.

Riskfaktorer och orsaker

Risken att insjukna i Alzheimers ökar med åldern – de flesta patienterna är över 60 år. Även andra faktorer spelar roll:

• Ärvdighet: Alzheimers i släkten ökar risken att själv drabbas.
• Huvudtrauma: Tidigare allvarliga huvudskador har kopplats till ökad risk.
• Höga halter av homocystein: Förhöjda nivåer av detta ämne i kroppen är en riskfaktor.
• Långvarigt högt blodtryck: Obehandlat högt blodtryck under många år kan bidra.

Kvinnor drabbas oftare av Alzheimers än män, men experter tror att detta främst beror på att kvinnor i genomsnitt lever längre.

Diagnos och undersökningar

Ett definitivt svar om Alzheimers kan idag bara fås efter patientens död, när ett vävnadsprov från hjärnan undersöks. Vid Alzheimers finns talrika ansamlingar (plack) i hjärnan som stör signaleringen mellan nervcellerna.

Medan patienten lever kan dock olika tester användas för att bedöma sannolikheten för Alzheimers, så att behandling kan sättas in tidigt. När symptom har upptäckts kan läkaren rekommendera neurologiska undersökningar, test av den kognitiva förmågan samt magnetresonans­tomografi (MR) för att studera hjärnans struktur och utesluta andra orsaker.

Behandling och överlevnad

Trots att flera läkemedel idag finns för att bromsa sjukdomens utveckling finns tyvärr inget botemedel. När Alzheimers väl har brutit ut följer sjukdomen patienten livet ut. Oavsett om sjukdomsförloppet varar i fem eller tjugo år är Alzheimers obotligt och går för närvarande inte heller att förebygga fullständigt.

Medellivslängden efter diagnos ligger vanligen mellan fyra och åtta år, även variationen är stor. Många patienter avlider i sjukdomens slutskede av komplikationer som infektioner från liggsår eller lunginflammation. Enbart i USA dör mer än 50 000 Alzheimers-patienter varje år, och cirka fyra miljoner personer lever med sjukdomen.

Förebyggande åtgärder och framtidsperspektiv

Läkemedel som kolinesterashämmare kan hjälpa till att bromsa symtomutvecklingen och bibehålla den kognitiva funktionen en tid. Forskning pågår intensivt för att ta fram nya behandlingar och eventuella botemedel mot Alzheimers. En hälsosam livsstil – regelbunden motion, god hjärt- och kärlhälsa samt mental aktivitet – kan dessutom bidra till att minska den individuella risken.