Sundowners syndrom, även känt som sundowning eller solnedgångssyndrom, är ett tillstånd som främst drabbar personer i tidiga stadier av Alzheimers sjukdom eller demens. Den drabbade blir förvirrad och upprörd på sen eftermiddag och i samband med skymningen – ett tillstånd som ofta leder till ilska och frustration, inte sällan riktad mot närstående och vårdgivare.
Tidigare trodde man att syndromet berodde på att personens dygnsrytm ställdes ur spel när solen gick ner. Numera anses det dock mer troligt att kombinationen av läkemedel och den stress som uppstår när hjärnans funktioner är kraftigt nedsatta ligger bakom tillståndet.
Det finns fortfarande mycket kvar att lära om vad som orsakar Sundowners syndrom, men flera teorier har lagts fram. En teori är att den dagliga kampen med att hantera Alzheimers eller demens helt enkelt blir för mycket för äldre människor när dagen lider mot sitt slut. Detta kan bygga upp en överbelastning som utlöser de humörsvängningar som är typiska för sundowning. När solen går upp igen brukar symtomen oftast försvinna.
Andra teorier pekar på hormonella obalanser som möjlig orsak, medan andra kopplar syndromet till trötthet eller nedsatt synförmåga i mörker. Teorin om att stress i kombination med läkemedlen mot sjukdomen börjar dock få allt mer stöd bland medicinska experter.
Symtomen på Sundowners syndrom varierar från patient till patient. Humörsvängningar kan komma mycket snabbt, och personen kan bli arg eller rädd. Vandringsbehov och gråt är vanligt, och den drabbade kan bli enveten och vägra samarbeta med sina vårdare. Vissa sitter och vaggar i en stol eller blir rastlösa, och i vissa fall förekommer till och med hallucinationer. I extrema fall kan personen bli våldsam eller försöka lämna platsen där hen vårds.
En person med sundowning kan följa efter sin vårdgivare och härma allt denne gör. Hen kan ställa samma frågor om och om igen och avbryta andra personer. Förmågan att förstå och kommunicera kan vara nedsatt, och sömnen kan bli besvärlig.
Personer med Sundowners syndrom har också kunnat gömma undan saker utan någon uppenbar anledning, och de genomgår ofta återkommande perioder av paranoia.
Läkemedel används ofta i försök att behandla Sundowners syndrom. Antipsykotiska läkemedel såsom Haldol kan lugna ner personer med tillståndet. Även musik har använts för att dämpa upprört beteende, liksom aromaterapi. Kroppskontakt kan fungera bra, så länge personen inte uppvisar våldsamt beteende – att hålla handen eller ge massage kan vara avslappnande. Uppspelade ljud som fågelkvitter eller vågor som bryts mot stranden har också visat sig kunna ha en lugnande effekt. Dessutom har ljusterapi använts, med idén att imitera dagsljuset med en konstgjord ljuskälla, exempelvis en ljusramp.
Det finns flera saker man kan prova för att minska effekterna av Sundowners syndrom, vilket kan innebära enorma påfrestningar för familjemedlemmar och vårdgivare. Tålamod är det allra viktigaste, eftersom personen på morgonen ofta inte har något minne av vad som hände kvällen innan. Koffein bör minskas eller endast intas under förmiddagen, och fysisk aktivitet under dagen kan hjälpa till att bränna av den energi som annars skapar oro på kvällen. En fast rutin vid läggdags kan också göra stor skillnad för att dämpa personens rädslor.
Bättre resultat kan uppnås om aktiviteter som kräver energi och tankekraft läggs på förmiddagen och om personen i förväg får veta vad som ska göras. När irritationen kommer är det klokt att ställa frågor som kan besvaras med ja eller nej för att ta reda på hur personen mår. Det är också lämpligt att säga vad du vill att personen ska göra, i stället för att tala om vad du eller andra vårdgivare inte vill att hen ska göra. Visa aldrig att du är arg eller frustrerad – det gör bara situationen värre och skadar relationen på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online