Vad är trakeobronkit? Symptom, orsaker och behandling

Vad är trakeobronkit?

Trakeobronkit, även kallad laryngotrakeobronkit eller pseudokrupp, är en inflammation i de nedre luftvägarna. Tillståndet drabbar främst luftrören och strupen, men hos barn kan det även påverka tonsillerna. De vanligaste orsakerna är virusinfektioner, bakteriella infektioner, allergier eller kemiska irritationsämnen.

Vanliga symptom

Eftersom luftvägarna blir förträngda får många svårt att andas, vilket leder till en ihållande och ofta skällande hosta, andnöd och heshet. Hos barn kan syrebristen göra att huden får en blåaktig ton och att andningen låter väsande eller pipande. Svullnad i slemhinnorna och ansamlat slem gör det dessutom svårt att hosta upp slemet, vilket försvårar andningen ytterligare.

Vanliga orsaker

Trakeobronkit förekommer betydligt oftare under vinterhalvåret och är då oftast en relativt mild infektion i de övre luftvägarna. De vanligaste utlösande faktorerna är:

• Kall luft
• Damm och partiklar
• Irriterande gaser och kemiska ämnen
• Virus- och bakterieinfektioner
• Allergier

Vikten av korrekt vård

Trots att tillståndet ofta är godartat utgör det fortfarande en risk för många människor, särskilt små barn och personer med nedsatt immunförsvar. Läkares kunskap och erfarenhet av sjukdomen är avgörande för en effektiv behandling. När antibiotika behövs bör preparaten ha få biverkningar, god penetration i luftvägarnas vävnader och verka mot de vanligaste luftvägsbakterierna.

Behandling

De flesta patienter får snabb hjälp. Innan antibiotika skrivs ut brukar läkaren informera patienten om att en virusinfektion oftast går över av sig själv inom fem till sju dagar, givet tillräcklig vila, värme och rikligt med vätska. Det finns alltså ingen anledning att stressa till läkarmottagningen så snart hostan börjar. Är bronkiten däremot orsakad av bakterier kan hostan bestå eller förvärras – då är det dags att söka vård igen.

Möjliga komplikationer

För att sänka febern och lindra mindre värk kan läkare rekommendera paracetamol, vilket ofta gör det lättare för barnet att vila sig och andas lugnare. Svår pseudokrupp ska alltid bedömas av en läkare. Allvarliga komplikationer, exempelvis andnöd, kan uppstå hos barn vars andning blir ansträngd. Uttorkning är ytterligare en risk om barnet har svårt att andas samtidigt som det inte får i sig tillräckligt med vätska.