Mellangärdet, även kallat diafragma, är en stor kupolformad muskel som ligger precis under lungorna och skiljer brösthålan från bukhålan. Det spelar en avgörande roll vid både passiv och aktiv andning. När kroppens syrebehov ökar, till exempel under fysisk ansträngning, bidrar dessutom flera hjälpmuskler till en mer kraftfull andning.
När du andas lugnt arbetar mellangärdet passivt och rytmiskt. Vid varje inandning drar muskeln ihop sig och sänker sig nedåt i bröstkorgen. Detta sträcker ut lungorna och bröstkorgens väggar, vilket gör att trycket inuti lungorna sjunker. Undertrycket drar automatiskt in omgivande luft genom luftvägarna och ner i lungorna.
När lungorna och bröstkorgen slappnar av efter en inandning återgår mellangärdet naturligt till sin viloposition och stiger uppåt igen. Därmed minskar lungornas volym, trycket ökar och luften pressas ut ur lungorna – helt utan aktiv muskelinsats för utandningens del.
När du motionerar eller anstränger dig behöver kroppen betydligt mer syre än vad den lugna andningen kan leverera. För att möta detta tar du djupare andetag. Hjälpmuskler i halsen, bröstkorgen och buken hjälper då till att lyfta revbenen och bröstbenet, medan mellangärdet sänker sig ännu längre ned i bröstkorgen. Lungorna kan då expandera mer i volym och suga in en större mängd luft vid varje andetag.
Vid utandning under fysisk ansträngning tar magmusklerna över huvudrollen. De drar ihop sig kraftigare, vilket ökar trycket inne i bukhålan. Trycket driver upp mellangärdet mot bröstkorgen och pressar på så sätt luften effektivt ut ur lungorna.
Lungorna saknar egna muskler och kan inte pumpa in eller ut luft på egen hand. Därför är mellangärdets och de assisterande andningsmusklernas funktion helt avgörande för andningen. Alla dessa muskler styrs i sin tur av nerver som är kopplade till hjärnan och nervsystemet, vilket gör att andningen både kan ske automatiskt och styras medvetet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online