Utandning (expiration) är i första hand en passiv process driven av elastisk återfjäder, inte aktiv muskelkontraktion.
Andningsmekanik
Inandning (Aktiv)
- Middelfjäll kontraherar → planas ut, ökar thoraxvolym vertikalt
- Externa intercostaler kontraherar → revben lyfts uppåt/utåt ("hinkhylsa"), ökar volym lateralt
- Intrapleuralt tryck blir mer negativt → luft flyter in
Utandning (Passiv i vila)
- Middelfjäll avkopplar → återgår till kupolform
- Externa intercostaler avkopplar → revben faller
- Lungans elastiska återfjäder (elastinfibrer) + bröstkorgens inåtgående återfjäder → volym minskar
- Intrapleuralt tryck blir mindre negativt → luft flyter ut
Ingen muskelansträngning krävs i vila. Lungorna beter sig som en ballong som släpper ut luft.
Tvingad utandning (Aktiv)
Vid motion, tal, eller hosta engageras accessoriska muskler:
- Interna intercostaler: drar revben neråt/inåt
- Bukmuskler (rectus abdominis, obliqua): komprimerar buk → trycker middelfjäll uppåt
- Latissimus dorsi, serratus posterior inferior: assisterar revbensdepression
Klinisk relevans
- KOL/emfysem: Förlust av elastisk återfjäder → luftfångande → aktiv utandning behövs även i vila (munspetsandning hjälper)
- Neuromuskulära sjukdomar: Svaga bukpressmusklar pägar tvingad expiration → ineffektiv hosta, sekretionsretention
- Mechanisk ventilation: Utandningsventil öppnas passivt; auto-PEEP om otillräcklig utandningstid
Förståelse för passiv vs. aktiv utandning förklarar respiratorisk fysiologi och sjukdomspatofysiologi.
