Integrerad gasutbyte och transport
Andnings- och kardiovaskulära systemen bildar en funktionell enhet för syreleverans och koldioxidborttransport.
Steg-för-steg-koppling
- Ventilation: Mikrofonen/interkostaler expanderar thorax → luft inträder i alveolerna.
- Yttre respiration: O₂ diffunderar alveolär luft → lungkapillär blod (binder Hb); CO₂ diffunderar blod → alveoler.
- Lungcirkulation: HV pumpas desoxygenerat blod → lungartärer → alveolära kapillärer → oxygenerat blod → lungvénor → LV.
- Systemisk cirkulation: LV pumpas oxygenerat blod → aorta → artärer → systemiska kapillärer → O₂ diffunderar till vävnader/celler.
- Cellulär respiration: Mitokondrier använder O₂ för ATP; producerar CO₂.
- CO₂-transport: Upplöst, bikarbonat (HCO₃⁻), karbamino-Hb → venöst blod → HV → HV → lungor.
- Inre respiration: CO₂ diffunderar vävnader → blod; O₂ diffunderar blod → vävnader.
Regulatorisk integration
- Kemoreceptorer (centrala medullära, perifera karotis/aortiska): Upplever PaCO₂, PaO₂, pH → justerar ventilation (medullära centra) och kardiovaskulär tonus (vasomotoriskt centrum).
- Baroreceptorer: BT-förändringar → hjärtfrekvens, kontraktivitet, vaskulär resistans.
- Hormonell: Katekolaminer (träning/stress) ↑ HF, kontraktivitet, bronkiedilation, ventilation.
- Ventilation-perfusion (V/Q) matchning: Lokal hypoxisk vaskokontraktion riktar blod till välventilerade alveoler.
Klinisk relevans
Fel i något av systemen komprometterar det andra (t.ex. lunginflammation → hypoxemi → lungartär hypertension → HV-svikt; hjärtsvikt → lungödem → försvårat gasutbyte).
