Vad är material deprivation?
Material deprivation inträffar när hushåll inte har råd med ett socialt definierat minimistandard av levnadsstandard. Det är ett relativt, flerdimensionellt mått skilt från inkomstfattigdom.
Vanliga indikatorer (EU-SILC / OECD-ramverk)
Oförmåga att bekosta (minst 2–3 av 9+ objekt):
- Betala hyra/bolån/elräkningar i tid.
- Hålla hemmet tillräckligt varmt.
- Hantera oväntade utgifter (t.ex. ~1/12 av national medianinkomst).
- Äta kött, fisk eller vegetariskt ekvivalent varannan dag.
- En veckas årliga semester bort från hemmet.
- Bil (eller tillgång till transport).
- Tvättmaskin.
- Färg-TV (eller internetåtgång i moderna revisioner).
- Telefon (mobil).
Variation mellan länder
- Tröskelvärden skiljer: "Tillräcklig värme" betyder olika temperaturer i Finland vs Portugal.
- Gegenstandsrelevans ändras: Bil nödvändig på landsbygden i USA; mindre i täta europeiska städer med kollektivtrafik.
- Referensbudgetar: Nationella minimistandarder (t.ex. UK MIS, US SPM) informerar objektval.
Varför det betyder något
- Fångar levda erfarenheter av resursbrist bortom inkomst.
- Korrelerar med hälsa, utbildning, social exkludering.
- Används i EU:s socialpolitikmål (Europa 2020/2030), FN:s globala mål.
Mätning
Vanligtvis genom hushållsenkäter (tvingat brist vs val). Svår deprivation = brist på 4+ objekt.
