Artrit i ryggraden, medicinskt kallad spinal stenos, kan påverka olika nerver i kroppen. Nerver i benen, ryggen, nacken, axlarna och armarna kan drabbas var för sig eller flera samtidigt. Spinal artrit gör ofta inte ont i början, men tillståndet kan gradvis förvärras över tid. Det är därför klokt att söka vård för att få en korrekt diagnos och samtidigt utesluta andra möjliga sjukdomar.
Mayo Clinic definierar spinal artrit, eller spinal stenos, som "en förträngning av ett eller flera områden i ryggraden". Förträngningen uppstår oftast i nacken eller ländryggen. När de förträngda områdena komprimeras belastas ryggmärgen och de spinala nerverna, vilket kan ge upphov till en rad olika besvär.
Symtomen känns oftast i nacken och ländryggen. Artrit i övre delen av ryggraden kan ge domningar, svaghet eller en stickande, pirrande känsla i ben eller fot, arm eller hand. När dessa symtom uppstår blir det lättare att tappa saker ur händerna, och balansen påverkas så att risken att snubbla och falla ökar.
Smärta i nacke och axlar kan också vara ett tecken på spinal artrit. Denna smärta är ofta mer uttalad när nerverna i nacken är komprimerade. Vid svår spinal artrit kan även de nerver som styr blåsan påverkas, vilket i sin tur kan leda till inkontinens – ett symtom som alltid bör utredas av läkare.
Enligt Mayo Clinic är de två vanligaste orsakerna till spinal artrit degeneration och naturligt åldrande. Vid artros (osteoartrit) bryts de fasettleder som ligger intill kotorna ner. När kroppen reparerar skadan bildas benutväxter, så kallade osteofyter, som kan förtränga ryggraden.
Diskarna i ryggen kan också degenerera med åldern. När diskarna plattas ut pressas en geléliknande substans utåt, som trycker mot ryggmärgen och nervändarna. De ligament som håller ihop ryggraden förtjockas dessutom med tiden. När ligamenten förtjockas stelnar de och buktar in mot ryggmärgen, vilket förtränger ryggmärgskanalen och komprimerar nervvävnaden.
Ryggskador och tumörer kan också orsaka spinal artrit. Allvarliga olyckor, exempelvis bilolyckor, kan leda till luxationer och frakturer på kotorna. Efter att ben förskjutits kan spinal artrit utvecklas senare i livet. Tumörer kan växa inuti ryggraden och så småningom täcka ryggmärgen och kotorna, vilket orsakar kompression av ryggmärgen och nervändarna.
Ålder är den största riskfaktorn för spinal artrit – de flesta som drabbas är äldre än 50 år. En annan riskfaktor är att vara född med en medfödd missbildning i ryggraden. Vissa personer föds med en ryggradskanal som är smalare än normalt, vilket ökar risken för att spinal stenos utvecklas senare i livet.
Inledningsvis behandlas smärtan vid spinal artrit ofta med receptfria läkemedel. Om detta inte räcker kan läkaren pröva andra behandlingsmetoder. Antidepressiva läkemedel kan exempelvis förskrivas i låga doser att tas på kvällen – vissa antidepressiva har nämligen visat sig ha en smärtlindrande effekt. Även antiepileptiska läkemedel kan användas, eftersom vissa av dem minskar smärta orsakad av skadade nerver.
Läkaren kan dessutom rekommendera träningsterapi eller fysioterapi för att förbättra balansen, kontrollera smärtan samt bygga upp styrka och uthållighet. Spinal artrit går tyvärr inte att vända, men de behandlingar som finns kan minska smärtan och bromsa skadorna på nervrötterna – vilket i sin tur kan bevara livskvaliteten under lång tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online