I oktober 2009 publicerade National Institutes of Health den senaste versionen av National Asthma Education and Prevention Program (NAEPP) Expert Panel Report 3: Riktlinjer för astma. Rapporten innehåller uppdaterade rekommendationer om hur barn med astma bör vårdas och behandlas.
Ditt barn har sannolikt astma om han eller hon har återkommande pipande andning, hosta, andnöd eller tryck över bröstet, och om luftflödesobstruktionen är episodisk och delvis reversibel vid användning av bronkdilaterare. Astma bör dessutom övervägas om det finns astma eller allergi i familjen, om PEF-mätningar under en till två veckor visar en variation på mer än 20 procent, samt om en provbehandling med kontrollmediciner (inhalerade kortikosteroider) under en till tre månader förbättrar barnets andning.
För att bekräfta diagnosen bör ett spirometrivtest göras både före och efter att barnet fått en bronkdilaterare.
Barnets astma klassificeras som intermittent om symtomen förekommer högst två gånger per vecka, om nattliga symtom förekommer högst två gånger per månad och om PEF-värdet är 80 procent eller bättre.
Astman klassificeras som persisterande om symtomen förekommer oftare än två gånger per vecka, om nattlig astma förekommer oftare än två gånger per månad och om PEF-värdena ligger under 80 procent.
För en symtomdagbok där du noterar hur ofta astmasymtomen förekommer i samband med barnets dagliga aktiviteter. Om barnet är sex år eller äldre kan PEF-mätning användas för att i tid upptäcka när astman försämras.
Inhalerade kortikosteroider bör användas som kontrollmedicin. Om barnet inte kan använda inhalerade kortikosteroider kan en leukotrienreceptorantagonist eller nedokromilnatrium användas istället. För barn över fyra år med okontrollerad astma bör behandling med långverkande betaagonist övervägas.
Din läkare bör uppmuntra patientutbildning och ge er en skriftlig handlingsplan för barnets astmavård, så att ni vet hur ni ska agera när symtomen förändras.
Om barnet har ansträngningsutlöst astma bör en kortverkande betaagonist (bronkdilaterare) användas 5 till 15 minuter innan fysisk aktivitet. En leukotrienreceptorantagonist är också ett alternativ. Om barnet inte svarar på behandlingen bör ni remitteras till en astmaspecialist.
Om barnet är fem år eller yngre och inte har persisterande astma kan läkaren förskriva en leukotrienreceptorantagonist för att förebygga astmaförsämringar. Barnet kan även remitteras till en astmaspecialist för ytterligare utredning.
För spädbarn upp till två års ålder kan albuterol (salbutamol), en bronkdilaterare, vara ett alternativ vid akuta astmaanfall. Barn och ungdomar bör få albuterol via doseraerosol med mellanstycke (med eller utan ansiktsmask) eller via handhållen förstärkare (nebulisator).
Vid svår astma med PEF-värde under 50 procent bör barnet få nebuliserad ipratropiumbromid tillsammans med en kortverkande betaagonist var 20:e minut, totalt tre behandlingar. Vid svår astma där syresättningen är osäker kan barnet ges extra syrgas samt kortikosteroider peroralt eller systemiskt för att öppna luftvägarna.
Vid hemgång kan barnet få kortikosteroider peroralt. Om barnet av någon anledning inte förbättras kan sjukhusvård rekommenderas med övervakning i minst 24 timmar.
Inhalerade kortikosteroider bör förskrivas om barnet har persisterande astma. Använder barnet redan inhalerade kortikosteroider kan dosen höjas, eller så kan en kortikosteroid peroralt tillföras.
Kontakta din läkare per telefon eller genom ett besök inom en vecka efter astmaanfallet, därefter igen efter fyra veckor och sedan varannan till var fjärde vecka tills astman är under kontroll. Har barnet persisterande astma bör regelbundna läkarbesök ske var fjärde till sjätte månad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online