Wilbargerprotokollet är en behandlingsmetod som utformats för att hjälpa barn som uppvisar sensorisk defensivitet – det vill säga överkänslighet mot beröring och andra sinnesintryck. Metoden syftar till att minska obehaget och successivt vänja barnet vid beröring. Protokollet används särskilt ofta hos barn med autism och kallas ibland även för borstningsterapi.
Wilbargerprotokollet beskrevs första gången av Patricia och Julia Wilbarger i boken "Sensory Defensiveness in Children Aged 2–12" (Sensorisk defensivitet hos barn i åldern 2–12 år). I boken presenterades metoden som ett sätt att motverka sensorisk defensivitet hos barn. Idag används protokollet i stor utsträckning av arbetsterapeuter som är utbildade inom sensorisk integration, och det är ofta dessa terapeuter som lär upp föräldrar så att behandlingen kan fortsätta hemma.
Behandlingen innebär att barnets hud borstas varannan timme under 2–3 minuter åt gången. Med hjälp av en speciell mjuk borste appliceras djupt tryck på huden, vilket ofta liknas vid en djup massage. Borstningen följs vanligtvis av försiktiga ledkompressioner. Programmet pågår i två veckor, varefter man rekommenderas att omvärdera hur ofta behandlingen behöver fortsätta utifrån barnets framsteg.
Fram till 2010 fanns det knappt någon vetenskaplig forskning som kunde bekräfta eller motsäga effektiviteten hos Wilbargerprotokollet för barn med autism och sensorisk defensivitet. Bristen på giltig vetenskaplig dokumentation betraktas som en av metodens största nackdelar, och därför bör behandlingen alltid ske i samråd med kvalificerad personal.
Många tror att Wilbargerprotokollet bara pågår i två veckor, men så är inte fallet. Den initiala behandlingsperioden varar två veckor, därefter anpassas programmet individuellt efter varje barns framsteg och behov. Vissa barn kan behöva fortsätta med behandlingen under en längre tid, medan andra kan trappa ner den tidigare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online