En social berättelse (Social Story™) är en kort berättelse som skrivs för att lära barn med autism sociala färdigheter. Berättelsen tar upp ett specifikt behov genom att beskriva situationen, visa andras perspektiv, ge viktig information och lära ut ett lämpligt sätt att reagera.
Social Stories™ utvecklades av Carol Gray år 1991 och ska skrivas enligt särskilda riktlinjer. Målet med en social berättelse är att dela social information, bekräfta ett önskat beteende samt förbättra barnets förståelse för händelser och förväntningar.
Bestäm vilken färdighet eller situation berättelsen ska ta upp. Berättelsen bör utvecklas för att bemöta ett behov i taget – ett påstående, en handling eller en social situation som utmanar barnet.
Om barnet har förmågan, låt hen delta genom att beskriva hur hen uppfattar den problematiska situationen. Annars kan du ta dig tid att observera omständigheterna för att kunna identifiera vad som händer och varför. Titta på motivationen bakom beteendet, inte själva beteendet.
Till exempel: om barnet gråter när rastklockan ringer, skriv då inte en berättelse om gråt eller om att gråt inte är acceptabelt. Skriv istället en berättelse som hjälper barnet att hantera orsaken till gråten. Gör ljudet ont i öronen? Signalerar klockan en övergång som känns skrämmande?
Listar du alla steg i den aktuella situationen blir det lättare att beskriva vad som händer, var det sker, vem som är inblandad och när det inträffar. Var tydlig och konkret med hur barnet förväntas reagera.
Social Stories™ ska skrivas i första person och i presens, så att barnet lättare kan identifiera sig med berättelsen. Ge så mycket information som möjligt för att hjälpa barnet få en bättre förståelse. Använd en vokabulär och en längd på texten som passar barnets funktionsnivå.
Social Stories™ bygger på specifika typer av satser: beskrivande, perspektivgivande, direktiva och kontrollerande.
Beskrivande satser förklarar vem, vad, var, när och varför kring situationen.
Perspektivsatser ger detaljer om känslor, reaktioner och tankar hos andra personer i situationen.
Direktiva satser talar om önskat svar eller förväntat beteende.
Kontrollsatser hjälper barnet att minnas berättelsen.
Enligt Gray bör du använda cirka en direktiv eller kontrollsats per två till fem beskrivande eller perspektivsatser. Berättelsen behöver dock inte innehålla något direktiv alls – den kan lika gärna syfta till att hjälpa barnet med autism att förstå någon annans perspektiv, ge information eller erbjuda trygghet.
Lär av de exempel som finns tillgängliga online. Många webbplatser har färdiga exempel på Social Stories™ som du kan följa och anpassa efter dina egna behov.
Läs berättelsen för barnet och svara på frågor samt ge förklaringar vid behov. Visa gärna det önskade beteendet som förebild för att förstärka konceptet. Skapa ett schema och läs berättelsen regelbundet. Se till att alla som arbetar med barnet har tillgång till berättelsen och förstår dess syfte. Läs dessutom berättelsen kort innan barnet ska in i den situation som berättelsen handlar om.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online