Autism är ett genomgripande utvecklingstillstånd som visar sig olika hos varje individ, men som ofta kännetecknas av ett antal gemensamma beteenden. Idag talar man ofta om autismspektrumtillstånd (AST), eftersom symtomen förekommer i olika grad och kombinationer från person till person. Genom att lära känna igen dessa beteenden blir det lättare att se till att alla människor med autism får den hjälp och det stöd de behöver.
”Stimming” är en benämning på repetitiva beteenden som tros ha en självlugnande funktion för personer med autism. Vanliga exempel är att vifta med händerna, gunga fram och tillbaka eller upprepa ljud och ord. Beteendet brukar bli mer uttalat när personen är stressad, överväldigad eller mycket upprymd.
Personer med autism är ofta extra känsliga för sinnesintryck som höga ljud, starkt ljus och vissa texturer eller material. När sådana stimuli blir för påträngande kan reaktionen bli mycket stark – individen kan bli ytterst upprörd och svår att trösta. Andra har tvärtom en nedsatt känslighet och söker då aktivt efter intensiva sinnesintryck.
Sociala situationer kan vara svåra för personer med autism. Ögonkontakt görs sällan spontant, och oskrivna sociala regler – som att turas om, lyssna eller dela med sig – är inte alltid självuppenbara. Äldre barn kan välja att inte leka tillsammans med andra barn, utan leka istället bredvid dem, ungefär som spädbarn och småbarn ofta gör. Detta kallas parallelllek.
Många personer med autism utvecklar intensiva intressen för specifika ämnen eller föremål, exempelvis tåg, dinosaurier eller siffror, och vill helst inte leka med eller prata om något annat. Det är också vanligt att de ägnar timmar åt att studera detaljer, som de snurrande hjulen på en leksaksbil, eller upprepar samma rörelse gång på gång, exempelvis att studsa en boll.
Autism kan göra det svårt att uttrycka tillgivenhet på ett traditionellt sätt. En person med autism kan föredra sällskapet av en favoritleksak framför andra människor, motstå kramar och fysisk närhet samt verka likgiltig eller distanserad. Det betyder dock inte att känslorna saknas – många upplever stark tillgivenhet men har svårt att visa den.
När ska man söka hjälp? Om du misstänker att ditt barn eller någon närstående visar flera av dessa beteenden är det klokt att kontakta barnavårdscentralen, skolhälsovården eller vården för vidare utredning. En tidig bedömning ökar möjligheterna till rätt stöd och anpassningar i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online