Aspergers syndrom är en neurobiologisk utvecklingsstörning som kan variera från mild till svår. Personer med Aspergers har normal begåvning, och många uppvisar enastående skicklighet eller talang inom ett särskilt område. Svagheter kan ofta förbättras genom riktade terapiformer, och vuxna med Aspergers kan leva lyckliga och produktiva liv med vänner, relationer och familj.
Det är värt att veta att termen "Aspergers syndrom" sedan 2013 ingår i den bredare diagnosen autismspektrumstörning i diagnosmanualen DSM-5, men namnet används fortfarande brett i vardagligt språk och i klinisk praxis. Här är de viktigaste tecknen att hålla utkik efter.
Människor med Aspergers syndrom har ofta svårt i sociala sammanhang. Vissa saknar helt önskan att umgås, medan andra inte vet hur de ska göra. Det kan vara utmanande att tolka både verbala och icke-verbala signaler som kroppsspråk, ögonkontakt, ansiktsuttryck och samtalston.
Stelhet i tänkande, repetitiva beteenden och starka specialintressen eller fixeringar är typiska drag hos personer med Aspergers. Förändringar i rutiner kan upplevas som mycket stressande.
Klumpiga och dåligt koordinerade rörelser samt en något stel eller ovanlig kroppshållning är vanligt förekommande. Både grovmotoriken (som gång och balans) och finmotoriken (som att skriva eller knyta skosnören) kan innebära utmaningar.
Personer med Aspergers kan ha svårt att visa empati eller sympati. De kan säga vad de tänker utan att förstå hur orden påverkar någon annans känslor. Barn med Aspergers har ofta också svårt att engagera sig i fantasifull lek och rollspel.
Språk är vårt främsta verktyg för att kommunicera med varandra. Personer med Aspergers använder språket oftare för att dela fakta och information än för att uttrycka tankar, känslor eller emotioner. Talet kan även låta platt, formellt eller onormalt rytmiskt, och samtal kan kännas mer som ritualer än som ett naturligt utbyte.
Många personer med Aspergers har sensoriska besvär kopplade till en eller flera av de fem sinnena: syn, smak, känsel, lukt eller hörsel. De kan antingen överreagera eller underreagera på sinnesintryck. Exempelvis kan det vara olidligt att bära sträv eller styv klädsel, eller outhärdligt att vistas i miljöer med höga eller ovanliga ljud.
Om du känner igen flera av dessa tecken hos dig själv eller hos ditt barn kan det vara klokt att kontakta vårdcentralen, barnavårdscentralen eller en psykolog för en utredning. En korrekt diagnos öppnar dörren till rätt stöd, anpassningar och terapier som kan göra stor skillnad i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online