Personer med nedsjunkna fotvalv har plattfot, alltså en fot utan valv eller med ett mycket svagt sådant. Plattfot kan utvecklas till följd av övervikt, åldrande eller långvarig belastning på fötter och ben. Höga klackar kan skada hälsenan och utlösa en kedjereaktion som med tiden gör att valvet sjunker ihop. Sjukdomar som reumatoid artrit och diabetes kan också orsaka nedsjunkna fotvalv. Valvhöjande inlägg eller individuellt anpassade ortopediska inlägg i skorna kan ofta lindra besvären.
En platt fotsula är det främsta tecknet på nedsjunkna fotvalv, vanligtvis tillsammans med smärta eller stelhet. Smärtan kan koncentreras till fotens valvområde eller stråla upp mot fotleden. Den kan även sprida sig upp i vaden, knäna och ländryggen. Individuellt anpassade ortoser eller valvinlägg kan ofta lindra smärtan.
Fötter och ben bär kroppens hela vikt. Den bakre skenbenssenan (muskulus tibialis posterior), som stödjer fotvalvet, kan försvagas eller bli inflammerad av det ständiga pådraget vid gång, löpning och hopp. När senan försvagas kan fotvalvet sjunka ner och bli platt.
Många patienter söker vård först när de lägger märke till att fotlederna svullnar. Detta kan ibland vara ett tecken på nedsjunkna fotvalv och beror då ofta på en seninflammation i den bakre skenbenssenan. Läkare kan rekommendera användning av en fotledsbinda eller ortos tills inflammationen har lagt sig.
Personer med plattfot överpronerar ofta när de går, vilket innebär att foten rullar för mycket inåt vid varje steg. Denna ojämna viktfördelning gör att skons häl slits snabbare och mer på ena sidan än den andra. Det är en tydlig ledtråd på att personen har nedsjunkna fotvalv eller plattfot. Även i detta fall kan individanpassade ortoser sannolikt ge god hjälp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online