En Bankart-skada uppstår när ett ligament och labrum i axeln – en tjock bit brosk som omger axelleden och bidrar till dess stabilitet – skadas till följd av en axelluxation. En sådan luxation beror oftast på ett fall bakåt med armen utsträckt bakom kroppen.
Det finns två kirurgiska metoder för att reparera en Bankart-skada. Den öppna tekniken innebär att ledkapseln runt axelleden sys ihop och spänns åt. Metoden kräver dock extra försiktighet, eftersom muskeln subscapularis – som har en nyckelroll i den muskulära kontrollen av axeln – är inblandad, och en skada under operationen kan leda till nedsatt rörlighet. De flesta kirurger använder därför artroskopisk kirurgi, där kapseln fästs med små ankare runt axelleden utan att spännas åt. Detta ger en något svagare reparation och en marginellt ökad risk för framtida instabilitet, men å andra sidan uppstår mindre vävnadsskada under själva ingreppet.
För att läkningen ska kunna ske samtidigt som förlusten av rörelseomfång minimeras måste patienten bära en armslinga nästan konstant under de första fyra veckorna efter operationen. Läkaren begränsar sträckning av armen, att föra armen bakom kroppen samt utåtrotation, och rörelser ovanför huvudhöjd tillåts inte alls under denna tid. Alla rörelser ska dessutom endast vara passiva, om de inte utförs under handledning av en fysioterapeut.
Vid slutet av fjärde veckan bör utåtrotationen ha nått 15 grader och flexion 90 grader. Efter fyra veckor tillbringar patienten normalt större delen av sin vakna tid utan slingan, men bör använda den på platser med trängsel, exempelvis i livsmedelsbutiker eller vid bollsportsevenemang. Fullt rörelseomfång uppnås ideellt sett vid vecka 10.
Direkt efter en öppen kirurgisk reparation behövs skonsamma, passiva rörelser inom patientens toleransgräns, helt utan muskelaktivering för att flytta axeln. Patienter som genomgått denna operation bör under de första fyra veckorna även undvika att nå bakåt, vrida armen bort från kroppen samt vrida armen mot kroppen mot motstånd. Vid slutet av vecka fyra tillåts passivt rörelseomfång i utåt- och inåtrotation, det vill säga att armen får vridas både mot och bort från kroppen. Hur mycket rörelse ovanför huvudhöjd som tillåts avgörs av patientens tolerans, men viss olägenhet och smärta kan uppstå när armen vrids utåt. Fullt rörelseomfång uppnås vanligtvis vid vecka nio.
Styrketräningen bör inledas med isometriska övningar, där musklerna spänns utan att armen rör sig. Efter fyra veckor kan patienten lägga till inåt- och utåtrotationsövningar med elastikband. Vid sjätte veckan införs ytterligare motståndsövningar för att bygga upp styrkan. Kastidrottare kan påbörja en gradvis kastträning 16–18 veckor efter operationen, förutsatt att fysioterapeut och läkare godkänt detta och att inga kompensatoriska rörelsemönster eller besvär finns. De flesta patienter återupptar idrott med rörelser ovanför huvudhöjd cirka nio månader efter operationen – vissa återkommer tidigare, beroende på läkningstakt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online