Patofysiologi handlar om att undersöka de fysiska, biokemiska och mekaniska förändringar som uppstår till följd av en sjukdom eller ett syndrom. När det gäller ledvärk innebär detta att förstå vilka processer i kroppen som ligger bakom smärtan och hur dessa påverkar ledens funktion.
Exempel på patologiska processer som kan bidra till ledvärk är nedbrytning av brosk samt kristallavlagringar i lederna vid artros (osteoartrit). Dessa processer kan förekomma samtidigt med andra smärtkällor i kroppen, vilket kan försvåra bilden av var smärtan egentligen kommer ifrån.
Ledvärk kan bero på så kallad refererad smärta från en annan del av kroppen, eller komma från strukturer som ligger intill eller inuti leden. Smärtan kan ha sitt ursprung i själva leden, som innehåller ben, ledband, brosk och andra vävnader som kan generera smärtsignaler.
När en person lider av kronisk smärta kan detta vara ett tecken på en ihållande patofysiologisk process, som utlösts av en nervskada eller inflammation. Till skillnad från tillfällig smärta fortsätter den ihållande smärtan att skicka smärtsignaler, ofta långt efter att den ursprungliga skadan har läkt.
Kronisk smärta har inget skyddande eller läkande värde, medan akut och övergående smärta kan vara nyttig för kroppen. Om du exempelvis rör vid ett hett föremål drar du omedelbart bort handen eftersom brännskadan gör ont. Denna typ av smärta skyddar kroppen från ytterligare skador. Kronisk smärta å andra sidan ger inget sådant skydd utan blir snarare ett problem i sig själv.
För att fastställa den exakta orsaken till ledvärk tar läkaren hänsyn till alla grundläggande patofysiologiska typer av ledsjukdomar för att avgöra vilken som ligger bakom besvären. Orsaken fastställs vanligtvis genom fysisk undersökning och patientens sjukdomshistoria. Utredningen kan ibland kompletteras med blodprover eller röntgenundersökningar för att få en tydligare bild av vad som orsakar smärtan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online