Människokroppen består av 206 ben som ger kroppen dess struktur och stöd. I lederna möter benen andra ben, brosk eller tänder. Läran om leder kallas artrologi, och forskare inom detta område klassificerar leder utifrån antingen struktur eller funktion.
Det finns tre huvudtyper av ledstrukturer: fibrösa, broskiga och synoviala leder. När det gäller funktion delas lederna in i tre kategorier: synartros (orörlig), amfiartros (halvrörlig) och diartros (rörlig).
Fasta leder, även kallade synartroser, är leder som inte tillåter någon rörelse alls. Strukturellt sett är alla dessa leder fibrösa, eftersom benen sammanfogas med hjälp av fibrös bindväv. Fibrösa leder uppstår när benen ligger tätt intill varandra och där det saknas en ledhåla som ett ben kan vila i. Fibrösa leder indelas i tre undergrupper: suturer, gomfoser och syndesmoser.
Suturer finns uteslutande i skallen. En tät bindväv håller ihop skallbenen. Hos barn är denna vävnad mindre stel, vilket gör att skallbenen kan växa och anpassa sig efterhand som huvudet utvecklas. I vuxen ålder förbenas suturerna helt, vilket gör att leden blir helt orörlig.
Gomfoser förekommer endast i samband med tänder och liknar pluggar som passar in i håligheter. När det gäller tänder bildar rotarna själva pluggarna, medan käkbenens alveolarutskott utgör håligheterna. Parodontala ligament håller tänderna stadigt på plats så att de inte kan röras ur sitt läge.
Syndesmoser är den tredje typen av fibrösa leder och kännetecknas av att ligament eller bindvävsplattor förbinder två ben med varandra. Vissa artrologer klassificerar syndesmoser som amfiartroser (halvrörliga), medan andra betraktar dem som synartroser (orörliga). Två välkända exempel på denna ledtyp är den tibiofibulära leden mellan skenbenet och vadbenet i underbenet samt den radioulnära leden mellan strålbenet och armbågsbenet i underarmen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online