Tecken på rabdomyolys – symtom du inte bör ignorera

Rabdomyolys är ett allvarligt tillstånd som innebär att skelettmuskelceller och muskelvävnad bryts ner snabbt. Vid nedbrytningen läcker proteiner, enzymer och elektrolyter ut i blodet, vilket kan skada njurarna och i värsta fall leda till fullständig njursvikt.

Tillståndet kan orsakas av flera olika faktorer, bland annat fysiska skador som uppkommer vid exempelvis bilolyckor, kemiska faktorer såsom drogmissbruk, infektioner samt metabola sjukdomar. Att känna igen tecknen på rabdomyolys i tid är avgörande för att kunna få rätt behandling och undvika allvarliga komplikationer.

Att identifiera tillståndet

Tecknen på rabdomyolys kan vara svåra att upptäcka eftersom de ofta liknar symtom vid andra sjukdomar. Därför bör alla ovanliga kroppsliga förändringar alltid tas på allvar och diskuteras med en läkare.

Onormal urin

Urin med onormal färg eller konsistens, till exempel mörkröd eller colafärgad urin, kan vara ett tydligt varningstecken på att rabdomyolys håller på att utvecklas. Detta beror på att muskelproteinet myoglobin passerar ut genom njurarna.

Muskelsymtom

Ovanlig eller oförklarlig muskelstelhet, muskelsvaghet och ömhet är bland de vanligaste tecknen på rabdomyolys. Smärtan drabbar oftast stora muskelgrupper, exempelvis lår, axlar och rygg.

Illamående

Plötsligt illamående som följs av kräkningar kan förekomma vid rabdomyolys och bör inte ignoreras, särskilt i kombination med andra symtom.

Andra tecken

Rabdomyolys kan även orsaka smärta i kroppens leder, extrem trötthet samt oavsiktlig viktökning, vilken beror på vätskeansamling i den skadade vävnaden.

Krampanfall

I sällsynta fall kan rabdomyolys utlösa krampanfall hos patienter som aldrig tidigare haft anfall. Detta är ett allvarligt symtom som omedelbart måste anmälas till en läkare.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om du nyligen utsatts för en fysisk skada, intensiv träning eller använder mediciner som kan påverka musklerna och samtidigt upplever något av symtomen ovan. Tidig diagnos ställs vanligtvis genom blodprov som mäter nivåerna av enzymet kreatinkinas, och behandlingen består ofta av intravenös vätska för att skydda njurarna. Ju tidigare behandlingen sätts in, desto bättre är prognosen.