Metabolisk bensjukdom är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar skelettet. Dessa sjukdomar orsakas av förändringar i benets celler, vilka i sin tur beror på näringsöverskott eller näringsbrist till följd av kostobalanser. De flesta metabola bensjukdomarna drabbar äldre personer, och symtomen kan variera från helt frånvarande till svåra. De vanligaste metabola bensjukdomarna är osteoporos, Pagets sjukdom och osteomalaci.
Människans ben består till största delen av kollagen, ett protein, och kalciumfosfat, ett mineral. Kalciumfosfaten ger kollagenet extra styrka genom att bilda en matris, vilket gör att benen blir både starka och flexibla. Eftersom benen är levande och ständigt omsättande vävnad behöver de kontinuerligt näringsstöd för att förbli starka. I takt med att vi åldras kan minskade nivåer av kalcium, vitamin D och fysisk aktivitet leda till benförlust och i förlängningen metabola bensjukdomar.
Osteoporos är en sjukdom som för många går att förebygga. Det bästa skyddet är en kost rik på kalcium och vitamin D, kombinerat med regelbunden viktbelastande träning. Eftersom kvinnor generellt har mindre och tunnare ben drabbas de oftare än män. Kvinnor löper dessutom ökad risk för benförlust i samband med menopausen, då östrogennivåerna sjunker. Sjukdomen upptäcks ofta sent – vanligtvis först när patienten drabbas av en fraktur eller genomgår en bentäthetsmätning.
Pagets sjukdom betraktas som en progressiv skelettsjukdom. Problemet uppstår när den normala benmatrisen ersätts av en mjukare och förstorad sådan. Den nya benbildningen kan leda till missformningar av skelettet. Sjukdomen går ofta obemärkt i flera år innan ben- eller ledvärk börjar göra sig påmind. Patienter kan också gradvis börja märka synliga missformningar i ben eller leder.
Osteomalaci är en bensjukdom som uppstår när benens strukturella och metabola funktioner försämras. Orsaken är att den nyskapade benmatrisen inte mineraliseras ordentligt, oftast på grund av brist på vitamin D. Typiska symtom är bensmärta, muskelsvaghet, ökad skörhet och frakturer som lätt uppstår vid mindre belastning.
Vid både osteoporos och osteomalaci är grundpelaren i behandlingen tillskott av kalcium och vitamin D. Vid osteoporos kan läkaren dessutom förskriva bisfosfonater, läkemedel som hjälper till att öka benmassan och minska risken för frakturer. Pagets sjukdom behöver övervakas regelbundet, och i många fall krävs ingen aktiv behandling alls. Vid svåra missformningar kan dock kirurgi bli nödvändig. Hur mycket kalcium och vitamin D du bör få i dig bör alltid avgöras av en läkare, utifrån din individuella bakgrund och ditt hälsotillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online