En led är den punkt där två ben förenas. Den kan bestå av brosk, som i knäleden, eller utgöras av en enkel artikulation, som i käken där tänderna passar in mot benet. De flesta leder är rörliga och gör det möjligt för oss att idrotta, träna och klara av vardagens alla rörelser.
Ligament och fibrös bindväv håller lederna samman. Vissa leder är så kallade synoviala leder, vilket innebär att de har en ledhåla där benen möts.
Lederna klassificeras utifrån sitt rörelseomfång i tre huvudgrupper: orörliga, delvis rörliga och fritt rörliga leder.
Synartroser är leder som inte kan röras alls, och det bästa exemplet är skallen. Fibrös bindväv håller suturlinjerna samman. När skallen anläggs under fosterlivet växer benbitarna ihop redan före födseln och bildar de karakteristiska sömlinjerna.
Ett syndesmos betecknar föreningen mellan två ben via strängformade ligament eller ark av fibrös vävnad. Ett exempel är leden mellan skenbenet (tibia) och vadbenet (fibula) i underbenet, där de två benen förbinds innan de når knäleden. Även armen har denna ledtyp, där armbågsbenet (ulna) och strålbenet (radius) förenas i underarmen.
Gomfos är namnet på den led som beskriver hur tänderna sitter fast i käkbenet. Det är rotmembranet, periodontalligamentet, som förankrar varje tand i sitt tandfack.
Kroppen har 24 revben i tolv par som börjar där nyckelbenet möter bröstbenet och slutar runt midjan. Tillsammans bildar revbenen bröstkorgen. Alla revben är fästade vid bröstbenet utom det nedersta paret. Eftersom de är förbundna med brosk klassificeras revbenen som amfiartroser, eftersom de tillåter en viss grad av rörelse.
Även de båda blygdbenena är ett exempel på en brosförbindelse med begränsad rörlighet.
I ryggraden gör brosket att kotorna kan röras något. Mellan varje kota ligger ett svampaktigt material som fungerar som stötdämpare och ger flexibilitet åt ryggen.
Fritt rörliga leder är synoviala, vilket innebär att de innehåller en vätska som håller leden smidig och väl smord. Ledhålan möjliggör benens rörelser, och benen är förbundna med brosk som är fäst vid benhinnan, periosteum, som täcker benytan.
Händer, fötter och knäskålar har synoviala glidleder som rör sig från sida till sida.
Fingrar, tår, armbågar och knän har gångjärnsleder som är synoviala och rör sig i endast ett plan.
Höftens kulled är synovial och kan rotera med full rörelsefrihet. Axelleden liknar den och erbjuder ett fullständigt, cirkulärt rörelseomfång.
Ellipsoida leder återfinns i handleden och tillåter fri rörelse i form av rotation, men inte vridning.
Vissa personer har mycket elastiskt och löst brosk i dessa ledtyper, vilket gör att de kan böja leden bortom dess normala rörelseomfång. Det lösa brosket kan dock orsaka skador på leden och i vissa fall även på benet.
Kroppens leder delas alltså in i tre huvudtyper beroende på rörlighet: orörliga synartroser som skyddar exempelvis hjärnan, delvis rörliga amfiartroser som ger stabilitet med lite flexibilitet, och fritt rörliga diartroser som möjliggör kroppens stora rörelseomfång. Att förstå hur lederna är uppbyggda hjälper dig att bättre vårda din kropp och förebygga skador vid träning och vardagsaktiviteter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online