Löparknä är en diffus smärta i knät och den omgivande bindväven som uppstår av aktiviteter som upprepade gånger utsätter leden för hög belastning. Behandlingen innefattar RICE-metoden (vila, is, kompression och höjning), smärtlindring samt förebyggande styrketräning och stretching. I svåra fall kan kirurgi krävas.
Löparknä, även känt som patellofemoralt smärtsyndrom, är ett samlingsbegrepp för smärta på framsidan av knät som kan bero på flera olika orsaker. Skadan drabbar främst löpare, personer med fysiskt krävande arbete och idrottare. Löparknä kan ge måttlig till svår värk i och runt knäskålen, vilket kan bli kroniskt vid överbelastning och utebliven behandling.
Enligt American Orthopaedic Society for Sports Medicine är den vanligaste orsaken till löparknä överbelastning av leden under idrott eller andra aktiviteter där konstant böjning av knät irriterar nerverna och bindväven runt knäskålen.
Andra orsaker kan vara skada på knäskålen till följd av ett fall, översträckta senor, försvagade eller förtvinade quadricepsmuskler, felställningar i höfter, lårben eller knäskålar, plattfot, sänkt fotvalv eller överpronation – där foten faller inåt vid nedslag, vilket gör att fotvalvet kollapsar och muskler samt senor översträcks.
Symtomen på löparknä består främst av en molande värk bakom eller runt knät, särskilt där lårbenet och knäskålen möts. Smärtan uppträder vid böjning, knästående och hukställning och förvärras vid gång nerför backe. Den som drabbats kan också uppleva svullnad i knäleden samt en gnisslande eller knäppande känsla när knät rör sig genom sitt rörelseomfång.
Efter en fysisk undersökning kan en läkare ställa diagnosen löparknä via röntgen, magnetisk resonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT).
De flesta fall av löparknä läker inom fyra till sex veckor, och standardbehandlingen innebär att följa RICE-metoden. Förkortningen står för rest (vila), ice (is), compression (kompression) och elevation (höjning). Det innebär att vila den drabbade muskeln och därefter regelbundet applicera isbehandlingar i 20-minutersintervall. Isen minskar svullnaden och tar trycket av de irriterade nerverna och bindväven.
Kompression och höjning hjälper till att ytterligare minska svullnaden och påskynda läkningsprocessen. Elastiskt bandage kan användas både vid träning och vila, och det skadade området bör hållas upphöjt så att svullnaden kan dräneras från muskeln.
Kyla det drabbade området tre till fyra gånger per dag tills smärtan har avtagit. Om smärtan inte lindras inom en vecka bör du kontakta läkare, eftersom svåra fall kan kräva kirurgi för att ta bort skadad broskvävnad eller rikta om knäskålen så att belastningen fördelas jämnt under gång och träning.
Personer som lider av löparknä kan ta icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen eller paracetamol. Båda minskar inflammationen och svullnaden runt knäet samtidigt som de lindrar värken i tillhörande muskler och bindväv.
Stretching av quadricepsmuskeln, lätt massage av muskelvävnaden eller myofascial massage kan också lindra smärtan runt knät och dess bindväver.
För att förebygga framtida besvär av löparknä rekommenderas styrketräning och stretching av lårmusklerna, användning av inlägg eller fotvalvsstöd, träning med knästöd samt viktnedgång vid behov. Cyklister bör justera sadelhöjden på sin cykel för att säkerställa att knät inte översträcks vid trampning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online