Skolios är en medicinsk term för en onormal sidokrökning av ryggraden. Tillståndet uppträder oftast under barndomen och drabbar flickor oftare än pojkar. Den vanligaste formen är så kallad idiopatisk skolios, vars orsak inte är helt klarlagd. De flesta fall förvärras inte över tid, men i vissa situationer fortsätter ryggraden att böjas alltmer och kräver då uppföljning eller behandling.
Vanliga tecken på skolios inkluderar ojämna axlar och midja, en höft som sitter högre än den andra, ett huvud som lutar åt ena sidan eller ligger utanför kroppens mittlinje, rullande gång, lutning åt ena sidan, trötthet och ryggsmärtor. Vid svår skolios kan ryggraden rotera eller vrida sig, vilket gör att revbenen på ena sidan sticker ut. Detta kan i sin tur leda till andningssvårigheter och nedsatt lungfunktion.
Läkaren utför en fysisk undersökning av ryggraden för att upptäcka avvikelser i krökningen. Ett vanligt test är att patienten böjer sig framåt, vilket gör eventuella asymmetrier i ryggen tydliga. För att bekräfta diagnosen tas röntgenbilder av ryggraden. Röntgenundersökningar görs sedan med jämna mellanrum för att följa krökningens utveckling över tid.
Vilken behandling som rekommenderas beror på graden av ryggradens krökning. Lätt skolios behöver normalt inte behandlas, men regelbundna läkarbesök rekommenderas för att säkerställa att krökningen inte förvärras. Dessa kontroller bör ske var fjärde till sjätte månad. Har ditt barn en mer uttalad krökning kan en korsett vara den rekommenderade behandlingen. Korsetten korrigerar inte krökningen, men ska hindra den från att utvecklas vidare under tillväxtåren.
Korsetten bärs konstant men kan tas av vid vissa fysiska aktiviteter. Den ska inte begränsa barnets normala funktion i skolan eller hemma. För att behandlingen ska lyckas måste dock korsetten användas enligt läkarens anvisningar, ofta 16–23 timmar per dygn.
Det finns två huvudtyper av korsetter:
Operation av ryggraden rekommenderas om skoliosen är svår och riskerar att förvärras under barnets livstid. Operationen innebär att kotorna längs krökningen sammanfogas, så kallad spinal fusion. Ingreppet hjälper till att stoppa krökningens progression. Metallstavar, krokar och skruvar fästs vid ryggraden för att hålla kotorna på plats. Implantaten tas normalt inte bort, men syns eller känns inte och bidrar så småningom till att räta ut krökningen.
Andra behandlingsformer som har använts men saknar vetenskapligt stöd för att stoppa ryggradens krökning inkluderar kiropraktisk manipulation, elektrisk stimulering av muskler och specialiserad träning. Regelbundna kontroller hos läkare är däremot alltid viktiga för att kunna agera i tid om tillståndet förändras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online