Spädbarns ben är mycket mjuka och böjliga framför allt på grund av att de till stor del består av brosk. Detta gör skelettet flexibelt hos nyfödda barn – något som har stor betydelse både under förlossningen och under den snabba tillväxt som följer.
Brosk är en typ av bindväv som finns i många delar av kroppen, bland annat i leder, öron, näsa och luftstrupen. Hos spädbarn förekommer brosk även i själva skelettet. Till skillnad från färdig benvävnad är brosk mjukt, elastiskt och kan lätt ändra form utan att gå sönder.
I takt med att barnet växer omvandlas brosket gradvis till benvävnad genom en process som kallas ossifiering. Denna process börjar redan vid födseln och fortsätter genom hela barndomen och tonåren. Vissa delar av skelettet fortgår inte förrän tidig vuxenålder, ofta upp till cirka 25 års ålder.
När en människa är helt färdigväxt har det mesta av brosket ersatts av ben – utom på några få ställen, exempelvis i lederna, i öronen och i näsan, där brosk behövs livet ut för att ge stöd och rörlighet.
Det böjliga skelettet hos spädbarn är ingen brist, utan en fördel. Flexibiliteten gör det möjligt för barnet att passera genom förlossningskanalen, och den öppna, broskfyllda skallen med dess fontaneller ger hjärnan utrymme att växa kraftigt under de första levnadsåren. Allt eftersom ossifieringen fortskrider blir skelettet successivt starkare och mer stadigt.
Kort sagt: Spädbarns ben är mjuka och böjliga på grund av det höga innehållet av brosk, som med tiden naturligt omvandlas till fast benvävnad när barnet växer och utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online