
Ben som inte utsätts för vanlig belastning genomgår en process som kallas atrofi, vilket leder till minskad bentäthet och försämrad benstyrka.
Skelettet är ett levande vävnadssystem som ständigt byggs upp och bryts ner. När ett ben inte belastas regelbundet – till exempel vid långvarig sängliggning, stillasittande livsstil eller immobilisering i gips – anpassar kroppen sig efter den minskade användningen. Denna process kallas benatrofi eller benvävsförlust.
Kroppen är extremt effektiv när det gäller att fördela sina resurser. När den registrerar att ett visst ben inte används lika mycket börjar den omfördela kalcium och andra mineraler från just det benet till andra delar av kroppen där de behövs mer. Detta sker via specialiserade celler som kallas osteoklaster, vilka bryter ner benvävnad snabbare än vad de bennybildande cellerna, osteoblasterna, hinner återuppbygga den.
Resultatet blir att benet gradvis blir tunnare, porösare och svagare. En minskad bentäthet gör skelettet betydligt mer sårbart för frakturer, även vid mindre påfrestningar som en enkel vrickning eller ett lätt fall. Detta fenomen ses ofta hos astronauter i tyngdlöshet, patienter som är sängliggande under längre perioder samt personer med en mycket stillasittande livsstil.
Detta är anledningen till att regelbunden fysisk aktivitet är så viktig för att bibehålla en god benhälsa. Belastningsövningar som promenader, löpning, styrketräning och hoppövningar stimulerar benbyggandet och hjälper till att bevara bentätheten genom hela livet. Även en kost rik på kalcium och vitamin D spelar en viktig roll för ett starkt skelett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online