Förmodern amputationstakter drevs av:
- Krigföring: Slagfältstrauma (skott, sprängning) utan antibiotika/vaskulär kirurgi.
- Industriella olyckor: Oskyddad maskineri i fabriker, gruvor, järnvägar.
- Trauma: Vagnolyckor, djurattacker, frostskador.
- Medicinska tillstånd: Diabetisk gangrän, allvarlig infektion, nekros.
- Primitiv kirurgi: Inget aseptik, dålig teknik → re-amputation för infektion.
- Begränsad tillgång: Få kirurger/sjukhus; amputation var ofta enda livräddande alternativ.
Antibiotika, aseptisk teknik, vaskulär kirurgi och traumasystem minskade behovet drastiskt.
