Handen och handleden används kontinuerligt under hela dagen, vilket gör dem särskilt utsatta för skador. I dessa områden finns ett stort antal senor, ligament, muskler och nerver som alla kan drabbas av besvär. I många fall läker en skada med hjälp av vila och andra icke-invasiva behandlingar, men ibland krävs ett kirurgiskt ingrepp. Här går vi igenom flera vanliga hand- och handledstillstånd som ofta behöver opereras.
Karpaltunnelsyndrom är ett av de vanligaste medicinska tillstånden kopplade till handleden. Det uppstår när nervus medianus kläms eller skadas vid handleden. Nerven passerar genom karpaltunneln, en smal passage som även rymmer nio senor. Området kan komprimeras av inflammation och svullnad, men även av yttre tryck, exempelvis från ett för åtsittande armbandsur. Operation blir aktuell när nervkompressionen är allvarlig.
Vid en karpaltunneldekompression gör kirurgen ett litet snitt i övergången mellan handflatan och handleden och genomskär sedan ligamentum carpi transversum – karpaltunnelns "tak" – för att lindra trycket mot nerven. Om det finns ärrvävnad kring nervus medianus kan läkaren även fria nerven från denna.
Handledsfrakturer uppstår ofta när man faller på en utsträckt hand. I många fall kan de brutna benbitarna ställas tillbaka manuellt och hållas på plats med gips tills benet läkt. Bryts däremot benet i flera delar kan ett kirurgiskt ingrepp bli nödvändigt.
Den vanligaste operationen vid en handledsfraktur kallas öppen reposition och intern fixering, förkortat ORIF. Kirurgen gör då ett snitt längs underarmen, vanligtvis på handflatssidan, applicerar en platta mot benet och fixerar den med skruvar. Denna metallkonstruktion lämnas oftast kvar permanent.
Vevfinger är ett tillstånd där en knuta bildas på en av de böjsenor som styr ett visst finger. Normalt glider senorna fritt genom en senskida när fingret böjs och sträcks, men knutan gör att fingret fastnar i sin rörelse genom skidan. Namnet kommer från det karakteristiska snäpp som uppstår när fingret sträcks ut från en böjd position – ungefär som när man trycker av en avtryckare.
Kirurgi övervägs när fingret börjar låsa sig i böjt läge. Vid operationen görs ett litet snitt på handflatssidan nära basen av det drabbade fingret. Senskidan öppnas därefter så att knutan får plats att passera fritt när fingret rör sig.
I handflatan finns fem mellanhandsben, ett för varje finger. Dessa ben fraktureras ofta vid kraftiga stötverk. En fraktur på det femte mellanhandsbenet kallas "boxarfraktur", eftersom den vanligtvis uppstår när någon slår något med knuten hand.
Mellanhandsfrakturer kräver operation om benet brutits i flera bitar eller hamnat betydligt ur läge. Frakturen kan då temporärt stabiliseras med en tunn kirurgisk ståltråd som borras in i benet för att hålla bitarna på plats. Trådens andra ände lämnas utanför huden, och tråden tas vanligtvis bort efter några veckor. Mer omfattande frakturer kan kräva ORIF-behandling med plattor och skruvar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online