Abraham Flexner var en amerikansk pedagog som blev världskänd för sitt banbrytande arbete inom professionsforskning. I sin uppmärksammade rapport om medicinsk utbildning från 1915, ofta kallad Flexnerrapporten, presenterade han sex kriterier som han menade att alla äkta professioner bör uppfylla.
Enligt Flexner kännetecknas ett yrke av komplexa intellektuella arbetsuppgifter. Detta innebär att yrkesutövaren måste ha djup kunskap och expertis inom sitt område samt förmåga att fatta självständiga beslut och ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar.
Yrkeskunskapen ska förmedlas genom formell utbildning vid universitet eller andra högskoleinstitutioner. En gedigen teoretisk grundläggning skiljer en profession från yrken som enbart bygger på praktisk erfarenhet.
En profession har en egen organisation, exempelvis en bransch- eller yrkesförening, som upprätthåller kvalitetsstandarder, reglerar utövandet och kontrollerar vem som får verka inom yrket.
Professionen styrs av gemensamma yrkesetiska principer. Yrkesutövare förväntas agera med integritet och följa riktlinjer som skyddar både klienter och samhället i stort.
Ett verkligt yrke präglas av en vilja att gynna allmänheten. Yrkesutövaren ska alltid sätta samhällets och klientens intressen före egna personliga eller ekonomiska vinningar.
Slutligen ska yrket vara ekonomiskt självbärande. Professionen ska kunna försörja sina utövare och finansiera sin egen verksamhet utan att vara beroende av externa bidrag.
Flexners kriterier har fått stort inflytande över hur yrken utvecklats och bedöms runt om i världen. De utgör än idag ett välanvänt ramverk när man vill avgöra om en viss sysselsättning kan betraktas som en fullvärdig profession – exempelvis inom medicin, juridik, psykologi och socialt arbete. Samtidigt har kriterierna kritiserats och reviderats av senare forskare, eftersom dagens yrkeslandskap blivit mer komplext än det var på tidigt 1900-tal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online