Fasta leder är egentligen inte leder i ordets vanliga bemärkelse, eftersom de inte tillåter någon rörelse alls. De kallas ändå leder, eftersom de – precis som andra leder i kroppen – förbinder två eller flera ben med varandra. Skillnaden ligger i deras funktion: i stället för att möjliggöra rörelse ger fasta leder stabilitet, stöd och skydd.
Fasta leder hålls samman av kraftig bindväv, till exempel ligament och senor. Till skillnad från rörliga, så kallade synoviala leder, saknar de både ledhåla och ledvätska (synovialvätska). Detta gör dem extremt stabila men helt orörliga.
Klassiska exempel på fasta leder är fogarna mellan skallens ben, de så kallade suturerna. Dessa växer samman med åldern och bildar ett starkt, skyddande hölje runt hjärnan. Ett annat exempel är fästet mellan tändernas rötter och käkbenet, där tänderna sitter stadigt förankrade i benet.
En fast led kallas led eftersom den förenar ben på samma sätt som rörliga leder gör – men dess uppgift är motsatt. Medan rörliga leder ger kroppen flexibilitet, erbjuder fasta leder styrka, stabilitet och skydd för känsliga strukturer som hjärnan och tänderna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online