En kilfraktur, även kallad kompressionsfraktur, uppstår när en av ryggkotorna – de enskilda ben som bygger upp ryggraden – kollapsar. Vid trauma mot ryggen trycks kotan oftast ihop mest på ena sidan, vilket gör att den skadade kotan bildar en triangel, eller kil, mot de omgivande kotorna.
Osteoporos, det vill säga benskörhet, är den vanligaste orsaken till kilfrakturer. Eftersom risken för osteoporos ökar med åldern ökar även risken för kilfrakturer hos äldre. Hos yngre eller friskare personer kan däremot en bilolycka eller ett kraftigt fall utlösa en kilfraktur.
Vanliga tecken på en kilfraktur är plötslig ryggsmärta som förvärras vid stående eller gång, nedsatt rörlighet i ryggraden samt en alltmer böjd hållning. Mindre frakturer ger dock inte alltid tydliga symtom och kan ibland upptäckas först i samband med en röntgenundersökning.
En kollapsad kota kan orsaka svår smärta om den trycker mot en nerv. Om frakturen påverkar ryggmärgen finns risk för känselbortfall eller nedsatt funktion i de omgivande extremiteterna, vilket kräver snabb medicinsk bedömning.
Lindriga till måttliga kilfrakturer behandlas oftast med immobilisering i ett stödkorsett under sex till tolv veckor. Korsettsbehandling lindrar inte bara smärtan utan hjälper också till att bibehålla ryggradens normala position och minska missbildningar, exempelvis ett pukkelryggsliknande utseende.
Vid allvarligare fall kan invasiva kirurgiska metoder behövas. Ett alternativ är att injicera bencement direkt i frakturen, vilket omedelbart återställer kotans form och stabilitet. Ett annat alternativ är spinal fusion, där läkare med hjälp av en platta förbinder den frakturerade kotan med intilliggande friska kotor för att stabilisera ryggraden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online