Inverkan av axiel belastning: Mekanism, diagnos och behandlingsprinciper

En axiel kompressionsfraktur inträffar när axiel belastning driver frakturfragment in i varandra, skenbart stabil men med betydande risk för felssammanvävning om inte korrekt bedömd och hanterad.

Mekanism och vanliga lokalisationer

Mekanism: Högenergetisk axiel kompression (fall på utsträckt hand, bilkollision, hopp från höjd).
Typiska platser:
- Proximal humerus (kirurgisk hals) – äldre, osteoporotiskt ben.
- Distal radius (Colles'/Smith) – ofta med dorsal/volar angulering.
- Femurhals (valgus inverkan) – Garden I/II; hög risk för avaskulär nekros (AVN) om förskjuten.
- Tibiaplata (Schatzker I–II) – lateral depression.
- Kroppsbrickkompressionsfrakturer (thorakolumbal).

Diagnos

Röntgen (AP, lateral, obliq): Kortikal avbrott, trabekulär inverkan, "knäckande" utseende.
CT: Frakturmönster, ledinvolvering, komminution (kirurgisk planering).
MRI: Gömda femurhals-, skroftbens-, vertebraödem.

Behandling efter lokalisation och stabilitet

Fraktur	Stabil (Ej förskjuten/Inverkad)	Instabil / Förskjuten
Proximal Humerus	Armhänge ×2–3 v; tidiga pendelövningar	ORIF (platta), hemiprotes, omvänd axelledsprotes
Femurhals (Garden I/II)	Kanulerade skruvar (perkutan)	Artrodes (hemi/THA)
Distal Radius	Gips 6 v (om acceptabel justering)	ORIF (volar platta), externt fixateur
Tibiaplata	NWB 6–8 v; ledat bandage	ORIF ± bentransplantat/substitut
Vertebral kompression	Korsett, analgetika, tidig mobilisering	Kyphoplasti/vertebroplasti (vid smärta)

Viktiga principer

Inverkad ≠ stabil; bedöm förskjutning, angulering, ledsteg.
Neurovaskulär undersökning obligatorisk (särskilt femurhals, supracondylär).
Osteoporosutredning (DEXA, lab) vid lågenergifrakturer >50 år.
Tidig mobilisering förhindrar avkonditionering, DVT, pneumoni.

Benbrott