Gips gjuts individuellt efter patientens behov och appliceras av en läkare eller medicinsk assistent. Ett gips består i grunden av två delar: ett hårt ytterskal som ger stabilitet och ett mjukt foder som ligger närmast huden och skyddar mot irritation.
Läkare använder gips för att underlätta en korrekt läkning av brutna ben. Genom att immobilisera den skadade kroppsdelen kan benet läga ihop utan att störas av rörelser. Patienter som behöver immobilisering efter vissa operationer kan också behöva gips under återhämtningen.
Vissa gips tillverkas av parisgips, ett tungt vitt pulver som när det blandas med vatten bildar en tjock pasta. Pastan stelnar snabbt och hårdnar till ett stadigt skydd runt den skadade kroppsdelen. Denna traditionella typ av gips har använts länge inom vården och är fortfarande vanlig i många situationer.
Fiberglass, en formbar sorts plast, används för att tillverka gips som är både lättare och starkare än gips av parisgips. Enligt KidsHealth.org finns fiberglassgips i en mängd olika färger, vilket kan göra upplevelsen lite roligare – särskilt för barn.
Båda typerna av gips placeras över ett lager av mjuk vaddering som ligger närmast huden. För att undvika utslag och infektion måste patienter med foder av bomull eller syntetiska material se till att gipset hålls torrt. Blöter foder torkar det dåligt och kan skapa en gynnsam miljö för bakterier.
En nyare typ av foder är tillverkat av GORE-TEX. I kombination med ett fiberglassgips torkar GORE-TEX snabbt och kan enligt Center for Orthopaedics and Sports Medicine säkert under vatten. Det gör vardagen betydligt enklare för patienter som vill duscha eller simma utan skydd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online