1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Potts-fraktur (Bimalleolär/Trimalleolär ankelfraktur): Patomekanik, klassificering och behandling

Potts-fraktur (eponym för bimalleolär/trimalleolär ankelfraktur) innefattar distala fibula + posterior tibia plafond (posterior malleolus) ± medial malleolus. Det är en rotationellt instabil skada som kräver anatomisk reduktion.

Lauge-Hansen-mekanism: Supination-Extern Rotation (SER) Stadium IV

  1. SER I: Riss av anteriora tibiofibulära ligamentet (AITFL).
  2. SER II: Spiralformad distala fibulafraktur (Weber B).
  3. SER III: Riss av posteriora tibiofibulära ligamentet (PITFL) ELLER posterior malleolusfraktur.
  4. SER IV: Medial malleolusfraktur ELLER deltavledsligamentruptur.

Viktig patoanatomia

  • Posterior malleolusfragmentstorlek bestämmer stabilitet: >25 % av ledytan → instabil även om medial sida intakt.
  • Syndesmosruptur: AITFL + PITFL + interosseöst membran → tibiofibulär diastasis.
  • Ledkongruens: Talusförskjutning >1 mm → ökad risk för posttraumatisk artros.

Behandling

  • Icke-operativ: Icke-förskjuten, stabil (intakt deltavled, <25 % posterior malleolus), motiverad patient — gips 6 veckor, NWB.
  • Operativ (ORIF): Förskjuten, instabil, öppen, neurovaskulär kompromiss. Fibulaplatta ± posterior malleolusskruv/buttress ± medial skruv/tensionband ± syndesmotisk skruv/tightrope.
  • Postoperativt: Skena 2 veckor → sko NWB 6 veckor → progressiv belastning; fysioterapi för RÖ, proprioception.

Resultat

Anatomisk reduktion → 80–90 % bra/utmärkt. Felreduktion >2 mm → 80 % posttraumatisk artros vid 10–15 år. Syndesmotisk felreduktion vanligt (30–50 %) — CT-verifiering peroperativt.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online