Suprakondylär humerusfraktur: Klassificering, presentation och behandling

En suprakondylär fraktur är en brott i distala humerus precis ovanför armbågsleden. Det är den vanligaste armbågsfrakturen hos barn 5–7 år men kan förekomma hos vuxna vid högenergitrauma.

Skademekanism

Typiskt fall på utsträckt hand (FOOSH) med armbåge i extension.

Gartland-klassificering

• Typ I: Oförskjuten
• Typ II: Förskjuten med intakt posterior cortex
• Typ III: Helt förskjuten (hög risk för neurovaskulär skada)

Klinisk presentation

Smärta, svullnad, deformitet (ofta S-formad), och begränsad rörelse. En öppen (komplicerad) fraktur – där ben sticker ut genom huden – är en kirurgisk akutfall på grund av infektionsrisk.

Kritiskt bedömning

Kontrollera radialis pulsen, kapilläraÅterfyllnad, och nervfunktion (medianus, radialis, ulnaris). Anterior interosseus nerv (en medianusnervgren) skada är vanlig.

Behandlingsmetod

• Oförskjuten: Immobilisering i flexion.
• Förskjuten: Ställd reduktion och perkutan pinning.
• Öppna frakturer: Brådskande irrigation, debridement, antibiotika, och stabilisering.