Om en patient har järnöverskott och blodet är för trögflytande för att kunna tas på vanligt sätt vid flebotomi finns flera tekniker som vårdpersonal kan använda för att genomföra blodtagningen framgångsrikt.
Flebotomisten bedömer noggrant patientens vener för att hitta en som passar för ingreppet. Större vener, exempelvis i armvecket eller vena mediana cubiti, har ofta bättre kapacitet att hantera det tjockare blodet.
Kanylens storlek spelar stor roll. Vid trögflytande blod används ofta en kanyl med större innerdiameter (lägre gauge-tal), eftersom det minskar motståndet när blodet dras upp och gör tagningen smidigare. Det minskar samtidigt risken för att blodet stelnar i kanylen samt onödigt trauma på venen.
Att försiktigt lägga en varm kompress över stickstället före ingreppet vidgar venerna (vasodilatation). Det förbättrar blodflödet och minskar risken för att blodet koagulerar under tagningen.
Genom att applicera ett försiktigt tryck ovanför stickstället – så kallad milking-teknik – kan blodet ledas i riktning mot kanylen, vilket underlättar själva tagningen.
Att låta blodet flyta långsamt är avgörande för att inte belasta venen i onödan. Extra tid gör att blodet hinner rinna ner i provrörerna i lugn takt, vilket ökar chansen till en lyckad tagning.
I vissa fall föredras en fjärilskanyl framför en rak kanyl. Fjärilskanylens vingar ger bättre stabilitet, vilket är särskilt värdefullt vid ömtåliga eller svårpunkterade vener.
Om den första metoden inte fungerar kan flebotomisten prova en annan lämplig teknik – till exempel att ta blod från en annan ven eller använda en annan typ av kanyl.
Det är viktigt att personalen förblir lugn och trygghetsskapande under hela proceduren och förklarar för patienten varför specifika tekniker används. I sällsynta fall, då det verkligen inte går att få ut blod, kan vårdteamet överväga alternativa undersökningsmetoder eller rådfråga en hematolog, det vill säga en specialist på blodsjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online