Vätskeupptag, hjärt- och nervfunktion, muskelkoordination och koncentrationsförmåga är alla beroende av välbalanserade elektrolytnivåer i kroppen. Förhöjda eller sänkta elektrolytvärden kan orsaka en rad hälsoproblem och kan, om de inte behandlas i tid, i värsta fall bli livshotande. De viktigaste elektrolyterna – kalcium, kalium och natrium – ger specifika symtom när balansen rubbas, och varje rubbning kräver snabb diagnos och rätt behandling.
Elektrolyter är salter som leder elektriska impulser genom kroppen. Under normala förhållanden reglerar njurerna vätskebalansen genom att filtrera och utsöndra kalcium, kalium och natrium, vilket håller elektrolytnivåerna inom ett mycket smalt och stabilt intervall.
Rubbade elektrolytnivåer kan bero på uttorkning, läkemedelsbiverkningar, underliggande sjukdomar eller en ensidig kost. Läkare mäter vanligtvis elektrolyterna via blod- och urinprov för att kunna ställa rätt diagnos.
Hypokalcemi kan orsakas av blodförgiftning (sepsis), brist på bisköldkörtelhormon, hypotyreos, D-vitaminbrist, vissa läkemedel samt ett antal sjukdomstillstånd. Typiska symtom är svaghet eller domningar i händer och fötter, vilket kan övergå i förvirring och i allvarliga fall krampanfall.
Hyperkalcemi uppstår ofta när skelettet bryts ner och kalcium frisätts till blodet. Överskott av bisköldkörtelhormon och vissa cancerformer kan också ligga bakom. Vanliga symtom är uttorkning, illamående och kräkningar, aptitlöshet samt förvirring.
Hypokalemi uppstår bland annat när binjurarnas hormoner signalerar åt njurarna att behålla kalium i stället för att utsöndra det. Tillståndet orsakas oftast av vätskedrivande läkemedel (diuretika), näringsbrister, långvarig diarré eller magnesiumbrist. Symtom inkluderar hjärtrytmrubbningar, irritabilitet, muskelsvaghet och i svåra fall förlamning.
Hyperkalemi beror oftast på fysiskt trauma, eftersom skadade celler frisätter kalium till blodet. Tillståndet kan även orsakas av kemoterapi, brännskador, hemolys (nedbrytning av röda blodkroppar till följd av brännskador eller infektioner), njursvikt samt vissa läkemedel. Typiska symtom är hjärtrytmrubbningar, stickningar i extremiteterna, domningar och muskelsvaghet.
Hyponatremi är den vanligaste formen av elektrolytrubbning och orsakas typiskt av vätskeretention eller njursvikt. Tidiga symtom är trötthet, svaghet, huvudvärk och illamående. Om tillståndet inte behandlas kan det utvecklas till förvirring, krampanfall och till slut koma.
Hypernatremi uppstår när kroppen förlorar vätska utan att den ersätts. Diabetes, diarré, kräkningar, intensiv fysisk ansträngning med kraftig svettning samt ett överdrivet saltintag är vanliga orsaker. Vanliga symtom är delirium, muskelryckningar och irritabilitet.
Vid låga elektrolytnivåer består behandlingen vanligtvis av kosttillskott eller intravenös tillförsel av den elektrolyt som saknas. Vid förhöjda nivåer fokuserar behandlingen ofta på ökat vätskeintag för att späda ut och balansera elektrolyterna.
Patienter med särskilda hälsotillstånd kan behöva mer anpassade behandlingar. En person med diabetes som drabbats av hypernatremi kan exempelvis få icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) eller syntetiska hormoner för att främja vätskeretention och minska urinmängden. Hyperkalemi behandlas ofta med insulin och glukos i kombination med albuterol (salbutamol), vilket hjälper kroppens celler att ta upp överskottskaliet från blodet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online