Blodburna patogener är sjukdomsframkallande mikroorganismer, såsom virus och bakterier, som finns i blodet och kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor. De sprids från person till person genom kontakt med infekterade kroppsvätskor, exempelvis blod, men även via slemhinnor och öppna sår. Det finns många olika blodburna patogener, men de farligaste och mest omskrivna är humant immunbristvirus (HIV), hepatit C-virus (HCV) och hepatit B-virus (HBV).
HIV angriper kroppens immunförsvar. I takt med att immunförsvaret försvagas blir kroppen alltmer mottaglig för andra, ofta dödliga, infektioner och sjukdomar. Så småningom kan HIV utvecklas till AIDS (förvärvat immunbristsyndrom) – en allvarlig sjukdom utan känd bot, även om behandlingsmetoderna har utvecklats avsevärt under senare år. Idag kan personer med HIV leva ett långt och relativt friskt liv tack vare modern antiretroviral medicinering. Utan behandling kan det dock ta många år från smittotillfället tills AIDS bryter ut.
Liksom alla blodburna patogener kan HIV tränga in i kroppen via sexuellt umgänge, öppna sår, blåsor eller skrubbsår samt genom slemhinnorna i ögonen, näsan och munnen. Därför är det särskilt viktigt att räddningspersonal och yrkesverksamma inom vården alltid använder skyddsutrustning, såsom handskar och ansiktsskydd, när de hanterar potentiellt kontaminerat blod.
Hepatit B orsakar en infektion och inflammation i levern. Viruset överförs främst genom blod-till-blod-kontakt, men även via oskyddat sex, och kan leda till allvarliga tillstånd som levercirros och levercancer. Det finns ännu ingen bot mot hepatit B, men ett vaccin har funnits tillgängligt sedan 1982 – ett genombrott som kraftigt minskat antalet HBV-infektioner bland barn och ungdomar världen över. Vaccinet ges som en serie om tre doser som gradvis bygger upp kroppens immunitet mot viruset.
Enligt experterna på Mayo Clinic återhämtar sig de flesta vuxna som smittas av hepatit B helt. Personer som bär på viruset måste dock alltid vidta rätt försiktighetsåtgärder för att undvika att smitta andra, till exempel genom att informera partner och undvika att dela personliga föremål som tandborstar och rakhyvlar.
Hepatit C betraktas som den farligaste av hepatitvirusen och är en av de vanligaste orsakerna till både akut och kronisk leversjukdom, inklusive cirros och levercancer. Många som bär på viruset vet inte om det förrän symtom på leverskada börjar visas, vilket ofta sker flera år efter själva smittotillfället. Den vanligaste smittvägen är kontakt med kontaminerat blod, framför allt genom delning av sprutor vid injektionsmissbruk.
Om HCV endast ger upphov till lindriga leveravvikelser kan ingen aktiv behandling behövas – enkla, återkommande blodprover används då för att övervaka leverns hälsa. I annat fall ordineras antivirala läkemedel, och idag kan moderna direktverkande antivirala preparat bota upp till 95 procent av alla fall. Vid omfattande leverskada kan en levertransplantation bli nödvändig. Eftersom en transplantation inte i sig botar hepatit C krävs fortsatt behandling med antiviral medicin även efter operationen.
Den bästa skyddet mot blodburna infektioner är kombinationen av vaccination (där det finns, som mot hepatit B), säkra sexualvanor, undvikande av delade sprutor samt noggrann handhygien och användning av skyddsutrustning i yrkesmiljöer där kontakt med blod kan förekomma. Genom kunskap om hur dessa virus sprids kan risken för smitta minskas betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online