Blodgrupper med negativ rhesusfaktor saknar Rhesus-faktorn (Rh), ett antigen som finns på ytan av de röda blodkropparna. Negativa blodgrupper är ovanliga och förekommer hos endast cirka 15 procent av världens befolkning.
ABO-blodgruppssystemet upptäcktes år 1901 av biologen Karl Landsteiner vid universitetet i Wien. Han upptäckte även Rh-faktorn år 1937, tillsammans med Dr. Alexander S. Wiener. Dessa banbrytande upptäckter förbättrade kvaliteten och säkerheten vid blodtransfusioner avsevärt, eftersom läkare nu kunde matcha givare och mottagare på ett korrekt sätt.
Rh-negativa blodgrupper är kompatibla med åtminstone en annan negativ blodgrupp – med ett viktigt undantag. Trots att O-negativ betraktas som en universell givare kan personer med denna blodgrupp endast ta emot O-negativt blod. Personer med blodgruppen AB-negativ kan däremot ta emot alla negativa blodgrupper.
Den högsta koncentrationen av Rh-negativa blodgrupper finns hos baskerna i Europa, där cirka 35 procent av befolkningen bär på faktorn. I Europa som helhet ligger frekvensen på omkring 16 procent, följt av afroamerikaner där andelen uppgår till 5 till 10 procent.
Rh-inkompatibilitet kan uppstå när en Rh-negativ kvinna väntar ett Rh-positivt barn. Om barnets Rh-positiva blod kommer i kontakt med moderns blodomlopp reagerar hennes immunsystem med att bilda antikroppar mot de främmande blodcellerna. Det första barnet drabbas sällan, men vid en senare graviditet med ett Rh-positivt foster innebär antikropparna en betydligt högre risk för hemolytisk sjukdom hos barnet.
Som tur är går detta att förebygga. En injektion med Rh-immunglobulin kan hindra Rh-negativa mödrar från att utveckla antikroppar. Injektionen ges normalt i vecka 28 av graviditeten och sedan en gång till efter förlossningen, vilket skyddar både det aktuella barnet och framtida graviditeter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online