Hyperkalemi är ett tillstånd som innebär förhöjda kaliumnivåer i blodet. Enligt hyperkalemia.net drabbas cirka 8 procent av alla sjukhuspatienter av tillståndet. Många fall är lindriga och kan behandlas med vätsketillskott, medan svåra fall ofta beror på underliggande, allvarligare medicinska tillstånd som också måste behandlas. Svår hyperkalemi ska alltid betraktas som ett akut medicinskt tillstånd, eftersom den kan få dödliga konsekvenser.
Symtomen och tecknen på hyperkalemi varierar från fall till fall, och många gånger har patienten inga symtom alls. När symtom förekommer inkluderar de hjärtklappning och oregelbunden hjärtrytm med en känsla av obehag. Det är också vanligt med muskelsvaghet, illamående och en stickande känsla i armar och ben. En person med tillståndet kan ha en puls som är svag, långsam eller helt frånvarande. I svåra fall kan hyperkalemi leda till att hjärtat slutar slå.
Nedsatt njurfunktion är den vanligaste orsaken, eftersom det leder till att kalium ansamlas i blodet och hyperkalemi utvecklas. Andra medicinska tillstånd som kan orsaka hyperkalemi inkluderar sjukdomar som påverkar binjurarna, samt olika sjukdomstillstånd som gör att kalium läcker ut ur cellerna och övergår i blodbanan. Vissa läkemedel kan också höja kaliumnivåerna i kroppen. När njurarna inte fungerar som de ska utsöndras inte kalium på rätt sätt. En person som lider av hyperkalemi bör därför aldrig ges läkemedel som innehåller kalium, eftersom tillståndet då förvärras.
Hyperkalemi diagnostiseras genom ett blodprov där koncentrationen av kalium mäts. Om nivåerna visar sig vara förhöjda görs oftast ett elektrokardiogram (EKG) för att utvärdera de förändringar och hjärtrytmrubbningar som är typiska vid hyperkalemi.
Behandlingen av hyperkalemi anpassas efter orsak och svårighetsgrad. Utöver att sänka de aktuella kaliumnivåerna måste den underliggande orsaken också behandlas för att förhindra ytterligare ökning. Vid svår hyperkalemi syns förändringar på EKG, och patienten läggs in på sjukhus för övervakning. Läkemedel som orsakar förhöjda kaliumnivåer avbryts, och insulin tillsammans med glukos ges intravenöst för att flytta tillbaka kaliumet in i cellerna. Vätskedrivande läkemedel (diuretika) ges för att stimulera utsöndringen av kalium via urinen. Vid mycket svåra fall där njurarna slutat fungera krävs dialysbehandling.
Förebyggande arbete innefattar framför allt regelbunden kontroll av kaliumnivåerna när det finns en känd risk för förhöjda värden. Sjukdomar som kan orsaka hyperkalemi bör behandlas snarast för att förhindra att tillståndet utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online