MALT-lymfom är en ovanlig form av cancer som tillhör gruppen icke-Hodgkins lymfom. Förkortningen står för mucosa-associated lymphoid tissue, alltså lymfoid vävnad kopplad till kroppens slemhinnor. Sjukdomen börjar i de flesta fall i magsäcken och orsakas ofta av en långvarig infektion med bakterien Helicobacter pylori. I tidiga skeden är symtomen ofta milda, men de kan förvärras om cancern sprider sig till andra delar av kroppen.
MALT-lymfom är en långsamt växande cancerform som uppstår genom en mutation i så kallade B-celler – en typ av vita blodkroppar som bildar antikroppar för att bekämpa infektioner. Eftersom sjukdomen klassificeras som lågmalign (indolent) har den i regel en bättre prognos än många andra cancerformer.
Till skillnad från många andra lymfom börjar MALT-lymfom inte i lymfkörtlarna, utan i slemhinnorna hos kroppens inre organ. Den vanligaste platsen är magsäcken, men sjukdomen kan även drabba spottkörtlarna, lungorna, ögonen, tarmarna och sköldkörteln. Utan behandling finns risk att cancern sprider sig till andra vävnader i kroppen.
Eftersom MALT-lymfom oftast angriper magsäcken är symtomen främst kopplade till mag-tarmkanalen. Ungefär två av tre fall drabbar matsmältningsorganen. Vanliga symtom inkluderar:
Den vanligaste metoden för att upptäcka MALT-lymfom är en gastroskopi (endoskopi). Vid undersökningen förs en böjlig slang med en liten kamera och belysning ner genom munnen och matstrupen till magsäcken, vilket gör att läkaren kan granska slemhinnan och identifiera eventuella vävnadsförändringar. Vävnadsprov (biopsier) tas ofta samtidigt för analys under mikroskop.
Därtill kan bilddiagnostik som lungröntgen, datortomografi (CT) och ultraljud användas för att bedöma sjukdomens utbredning. Blodprover och i vissa fall benmärgsbiopsi kan också ingå i en fullständig utredning.
I de flesta fall orsakas MALT-lymfom i magsäcken av bakterien Helicobacter pylori – samma bakterie som ger magsår. Därför behandlas sjukdomen i ett tidigt skede ofta med en kombination av starka antibiotika och syrahämmande läkemedel. Hos många patienter går lymfomet i remission när bakterien har eliminerats ur kroppen.
Om sjukdomen har spridit sig till tarmar eller lungor, eller om den inte svarar på antibiotika, krävs mer intensiva behandlingsmetoder. Då kan strålning, kemoterapi, kortisonbehandling (steroider) eller kirurgi bli aktuella. Eftersom sjukdomen ofta utvecklas långsamt är utsikterna goda vid tidig upptäckt och korrekt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online