Behandlingsalternativ vid myelodysplastiskt syndrom

Myelodysplastiskt syndrom (MDS) är en samlingsterm för flera olika men nära besläktade hematologiska sjukdomar, som alla kännetecknas av en dysfunktionell produktion av blodceller i benmärgen. Sjukdomen präglas av låga nivåer av vita och röda blodkroppar, lågt antal blödningsplättar samt onormala blodceller. Myelodysplastiskt syndrom kan vara idiopatiskt, det vill säga utan känd orsak, eller bero på tidigare cancerbehandlingar eller exponering för vissa kemikalier.

Behandling av anemi

Patienter med anemi kan svara bra på läkemedel som Procrit (epoetin alfa), vilket stimulerar benmärgens produktion av röda blodkroppar och därmed minskar trötthet och andra symtom.

Behandling av neutropeni

Neutropeni innebär brist på neutrofiler – vita blodkroppar som är avgörande för att bekämpa infektioner. Patienter med neutropeni kan behandlas med Neupogen (filgrastim), ett läkemedel som stimulerar tillväxten av neutrofila celler och stärker kroppens försvar.

Stödjande vård

För patienter som inte svarar tillräckligt bra på läkemedelsbehandling kan transfusioner av röda blodkroppar och blödningsplättar ersätta de celler som dör i förtid i benmärgen. Den stödjande vården spelar en viktig roll för att lindra symtom och förbättra livskvaliteten.

Förebyggande av leukemi

Myelodysplastiskt syndrom kan utvecklas till blodcancern akut myeloisk leukemi. Läkemedel som Vidaza (azacitidin) och Dacogen (decitabin) kan döda onormala blodceller och påverka arvsmassan i andra blodceller så att de inte utvecklas till leukemi.

Benmärgstransplantation

Patienter med sent skede av myelodysplastiskt syndrom kan erbjudas en benmärgstransplantation, som idag betraktas som den enda potentiellt botande behandlingen. För att kunna genomgå ingreppet måste patienten normalt vara yngre än 55 år och ha en lämplig donator tillgänglig, exempelvis ett syskon eller en annan vävnadsmatchad givare.

Kliniska studier

Dr. Emmanual Besa vid Kimmel Cancer Center, professor vid Thomas Jefferson University, uppmuntrar patienter att delta i kliniska studier, eftersom nya läkemedel och behandlingsmetoder ständigt utvecklas. Genom att delta i studier kan patienter få tillgång till lovande behandlingar innan de blir allmänt tillgängliga.