Varför trodde människor att åderlåtning var en effektiv behandling mot sjukdom?

Åderlåtning var en av medicinhistoriens mest utbredda behandlingsformer och praktiserades i tusentals år. Grunden var den så kallade humoralpatologin – tron att kroppen styrs av fyra kroppsvätskor, eller humorer: blod, slem, gul galla och svart galla.

Obalans mellan kroppens humorer

Enligt denna teori, som utvecklades av Hippokrates och senare systematiserades av Galenos, uppstod sjukdom när vätskorna hamnade i obalans. Ett överskott av blod ansågs kunna orsaka allt från feber och inflammation till smärta. Genom att låta kroppen på blod trodde man att balansen kunde återställas och att sjukdomen då skulle botas.

En metod med urgamla rötter

Praktiken har spår tillbaka till både det gamla Egypten och antikens Grekland, och kom med tiden att bli ett av de vanligaste ingreppen inom europeisk medicin. Den användes ända fram till 1800-talet mot en lång rad besvär – huvudvärk, feber, inflammationer och till och med psykisk ohälsa. I vissa fall utfördes åderlåtning till och med förebyggande, som ett sätt att bevara god hälsa och hålla sjukdom borta.

Olika tekniker för att tömma kroppen på blod

Det fanns flera metoder. Den vanligaste var venerisektion, där man skar upp en åder, oftast i armen eller benet, och lät blodet rinna ut. Blodiglar användes också: de lades mot huden och fick suga blod tills de var mätta. En tredje teknik var kopning, där uppvärmda koppar placerades mot huden. Det undertryck som uppstod drog blodet mot ytan och orsakade blödningar under huden.

Varför verkade det fungera?

Att åderlåtningen bestod i århundraden berodde delvis på att effekterna kunde tolkas som positiva. Många sjukdomar går över av sig själva, och tillfrisknandet skrevs då på behandlingens konton. Vissa patienter upplevde dessutom en tillfällig lättnad, bland annat genom placeboeffekten, medan andra försvagades så pass att symtomen dämpades. Auktoriteten hos Galenos läror, som dominerade medicinen i nästan 2 000 år, gjorde också att metoden sällan ifrågasattes.

En förlegad och farlig metod

Idag vet vi att åderlåtning i de flesta fall är verkningslös och kan vara direkt skadlig. Omfattande blodförlust kan förvärra flera sjukdomstillstånd och leda till allvarliga komplikationer som anemi, infektioner och i värsta fall döden. Metoden lever dock kvar inom mycket snäva områden: vid hemokromatos, en sjukdom som ger järnöverskott i blodet, samt vid vissa former av polycytemi där blodvolymen är för stor, används åderlåtning fortfarande som etablerad behandling under medicinsk övervakning.