
När proteinerna tas bort från plasma kallas den återstående vätskan serum. Mer precist avser serum plasma utan de koagulationsfaktorer som behövs för att blodet ska kunna levra sig.
Serum är en klar, svagt gulaktig vätska som utgör cirka 90 procent av plasmavolymen. Det består till största delen av vatten och innehåller ett stort antal viktiga ämnen, bland annat:
Den viktigaste skillnaden är att serum saknar fibrinogen, det protein som spelar en central roll i blodets koagulering. När blod får stå och levra sig omvandlas fibrinogenet till fibrin, som bildar en blodpropp tillsammans med blodkropparna. Den vätska som då blir kvar är serumet.
Plasma å andra sidan är blodvätskan där blodkropparna tagits bort men koagulationsfaktorerna fortfarande finns kvar. Plasma därför kan levra sig, medan serum inte kan göra det.
Serum erhålls genom att ett blodprov får stå och koagulera, varefter provet centrifugeras. Blodkropparna och koaglet samlas i botten av röret, och den klara vätskan ovanpå – serumet – kan sedan avläsas eller analyseras.
Serum används flitigt inom sjukvården och forskningen. Eftersom det saknar koagulationsfaktorer är det idealiskt för många typer av blodprover, exempelvis analys av elektrolytnivåer, hormonvärden, antikroppar och olika sjukdomsmarkörer. Serum används också vid framställning av vacciner och immunglobulinpreparat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online