Hur man behandlar sepsis: tidig upptäckt och aggressiv vård räddar liv

I de flesta fall har kroppen en effektiv och väl fungerande förmåga att bekämpa infektioner och återhämta sig. Sepsis är dock ett allvarligt tillstånd där kroppens reaktion på en infektion blir livshotande. Varje år diagnostiseras över 750 000 personer med sepsis, och mer än 215 000 avlider till följd av sjukdomen. Även om standardbehandling inte alltid räcker till kan tidig upptäckt och aggressiv behandling sänka dödligheten avsevärt. Sepsis är alltid en akut situation som kräver omedelbar sjukhusvård.

Instruktioner

Så behandlas sepsis

1. Bestäm lämplig källkontroll och antiinfektiv behandling. Behandlingen inleds vanligtvis med bredspektrumantibiotika, men patienter med vissa tillstånd, som gangrän eller svåra brännskador, kan även behöva kirurgisk källkontroll för att ta bort den infekterade vävnaden.

2. Sök kardiovaskulärt stöd, särskilt eftersom lågt blodtryck (hypotension) ofta förekommer vid svår sepsis. Detta innebär att förbättra blodtrycket, ofta med vätsketillförsel och blodtryckshöjande läkemedel, samt att vidta åtgärder för att förhindra septisk chock.

3. Tillhandahåll respiratoriskt stöd för att motverka problem med syresättning och ventilation. De flesta patienter med svår sepsis kräver antingen intubation eller mekanisk ventilation för att säkerställa att kroppen får tillräckligt med syre.

4. Erbjud njurersättande terapi, exempelvis dialys, för att hantera problem som minskad urinproduktion och andra symtom på njursvikt. Njurarna är bland de organ som oftast påverkas vid svår sepsis.

5. Kontrollera blodsockernivåerna och behandla onormala insulinnivåer. Förhöjt blodsocker (hyperglykemi) är ett vanligt symtom vid svår sepsis och behöver hållas under kontroll med insulin.

6. Läs mer om aktiverat protein C, en läkemedelsbehandling som har visat lovande resultat vid svår sepsis och som kan bidra till att förbättra patientens prognos och näringsstatus.

7. Överväg andra nödvändiga former av stödjande vård, såsom sedering för att minska stress och obehag, samt förebyggande behandling av djup ventrombos (blodpropp i de djupa venerna), vilket är en vanlig komplikation hos intensivvårdspatienter.