Blodtransfusion är en medicinsk åtgärd där blod eller blodprodukter överförs från en person (givare) till en annan (mottagare) via en ven. Även om blodtransfusioner räddar liv och förbättrar hälsan medför de också vissa risker för mottagaren. Här går vi igenom de viktigaste potentiella riskerna i samband med blodtransfusioner.
Blodtransfusioner kan innebära en risk för att infektioner överförs från givaren till mottagaren. Det kan röra sig om bakteriella infektioner, virusinfektioner (som hiv, hepatit B och hepatit C) samt parasitinfektioner (som malaria). Även om donerat blod genomgår rigorösa tester finns alltid en liten kvarvarande risk – till exempel om givaren befinner sig i ett tidigt skede av en infektion eller bär på ett ovanligt eller nyupptäckt patogen.
Dessa kan uppstå inom några minuter efter att transfusionen inletts och omfattar bland annat allergiska reaktioner, som kan visa sig som nässelutslag, hudrodnad, klåda och svullnad. Allvarliga reaktioner kan orsaka feber, frossa, hjärtklappning, andnöd och blodtrycksfall – ett tillstånd som kallas anafylaxi.
Dessa kan inträffa timmar till dagar efter transfusionen och inkluderar febrila icke-hemolytiska reaktioner (feber utan tecken på blodnedbrytning), transfusionsrelaterad akut lungskada (TRALI) samt posttransfusionella hemolytiska reaktioner. TRALI kan leda till allvarlig andningssvikt och vätskeansamling i lungorna. Hemolytiska reaktioner uppstår när mottagarens immunsystem angriper de transfunderade röda blodkropparna, vilket leder till nedbrytning av cellerna och kan orsaka komplikationer som anemi.
Detta är en allvarlig risk som uppstår när en mottagare får blod av en inkompatibel ABO-blodgrupp. Mottagarens immunsystem angriper då givarens röda blodkroppar, vilket kan leda till omedelbara hemolytiska reaktioner och potentiellt livshotande komplikationer.
När en Rh-negativ mottagare får Rh-positivt blod kan immunsystemet börja producera antikroppar mot Rh-faktorn. Detta kan orsaka fördröjda hemolytiska reaktioner vid framtida transfusioner, eller påverka kommande graviditeter om mottagaren är en kvinna i fertil ålder.
Om för mycket blod transfunderas för snabbt kan det leda till vätskeöverbelastning i kroppen, med symtom som andnöd, hjärtklappning och svullnad. Patienter med hjärtsvikt löper särskilt stor risk.
Upprepade transfusioner under lång tid kan resultera i järnöverbelastning, särskilt hos personer med vissa tillstånd som talassemi. Överskottsjärn kan ackumuleras i kroppen och orsaka leverskador, hjärtproblem och andra allvarliga komplikationer.
I sällsynta fall kan transfusion av stamceller eller andra cellulära blodkomponenter leda till transplantat-mot-värd-sjukdom. Detta uppstår när de transfunderade immuncellerna känner igen mottagarens vävnader som främmande och angriper dem, vilket kan ge upphov till skador på flera organ.
Det finns sällsynta fall där sjukdomar ändå överförs via transfusion, exempelvis när patogenen inte ingår i den rutinmässiga screeningen, eller när givaren befinner sig i ett tidigt infektionsstadium innan patogenen nått detekterbara nivåer i blodet.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa risker generellt sett är mycket låga. Blodtransfusioner är noggrant reglerade och övervakade för att minimera farorna. Innan en transfusion ges testas mottagarens blod och matchas mot givarens blod för att utesluta stora blodgruppsinkompatibiliteter. Kombinationen av korrekt hantering, sträng givarkontroll och effektiva smittskyddsåtgärder gör blodtransfusion till en av dagens säkraste medicinska procedurer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online