Vad händer om du får fel blodtyp vid en transfusion?

Att få fel blodtyp vid en blodtransfusion kan utlösa ett potentiellt livshotande tillstånd som kallas transfusionsreaktion. Immunförsvaret angriper då det främmande blodet, vilket i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser för kroppens organ. Här går vi igenom vad som kan hända, vilka symtom du ska se upp med och hur vården förebygger dessa risker.

Omedelbara reaktioner

Hemolys

Om det transfunderade blodet inte är kompatibelt med mottagarens blodgrupp kan en process som kallas hemolys uppstå. Det innebär att mottagarens immunförsvar angriper och förstör de transfunderade röda blodkropparna. När blodkropparna sönderfaller frigörs hemoglobin, vilket kan skada njurarna och i allvarliga fall leda till njursvikt.

Anafylaxi

I vissa fall kan en inkompatibel transfusion utlösa en snabb och kraftfull allergisk reaktion – anafylaktisk chock. Typiska tecken är andningssvårigheter, svullnad i ansikte och hals, nässelutslag samt ett plötsligt blodtrycksfall. Detta är ett akut tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling.

Födröjda reaktioner

Födröjd hemolytisk reaktion

En transfusionsreaktion behöver inte uppstå direkt. Ibland dröjer det flera dagar eller till och med veckor innan symtomen visar sig. Detta kallas födröjd hemolytisk reaktion och kan vara svår att diagnostisera, eftersom immunförsvaret då långsamt bryter ner de transfunderade röda blodkropparna.

Transplantat-mot-värd-sjukdom (GVHD)

Detta är en sällsynt men potentiellt mycket allvarlig komplikation som kan uppstå efter transfusion från en givare med ett avvikande immunförsvar. Vid GVHD angriper de transfunderade vita blodkropparna (lymfocyterna) mottagarens egna vävnader och organ, vilket kan orsaka omfattande hälsoproblem.

Vanliga symtom vid transfusionsreaktion

Symtomen varierar beroende på reaktionens svårighetsgrad, men kan bland annat inkludera:

- Feber
- Frossbrytningar
- Illamående
- Kräkningar
- Andnöd
- Bröstsmärta
- Ryggsmärta
- Förvirring
- Minskad urinproduktion
- Missfärgad urin (röd eller brun)

Så förebygger vården transfusionsreaktioner

För att minimera riskerna tillämpar sjukhus och blodcentraler strikta rutiner för blodgruppering och kompatibilitetstestning innan varje transfusion. Säkerhetsarbetet omfattar bland annat:

Blodgruppering: Mottagarens blod analyseras alltid i förväg för att fastställa blodgrupp och Rh-faktor.

Korsmatchning: Mottagarens blod blandas med ett prov av donatorblodet för att kontrollera kompatibiliteten. Endast om blodkropparna inte reagerar negativt mot varandra godkänns transfusionen.

Patientidentifiering: Noggranna identifieringsrutiner säkerställer att rätt patient får rätt blodprodukt.

Trots alla dessa försiktighetsåtgärder kan transfusionsreaktioner i mycket sällsynta fall ändå inträffa. Därför övervakas patienten noggrant under och efter transfusionen, så att vårdpersonalen snabbt kan upptäcka varnings-signaler och sätta in behandling vid behov.