
Transfusion av felaktigt matchat blod kan leda till ett potentiellt livshotande tillstånd som kallas hemolytisk transfusionsreaktion. Så här brukar förloppet se ut när en patient får blod som inte är förenligt med dennes egen blodgrupp:
Inom minuter till timmar efter transfusionen kan patienten uppleva frossa, feber, oro och andnöd. Detta är ofta de första tecknen på att kroppen reagerar mot det främmande blodet.
De oförenliga antikropparna i mottagarens plasma angriper de transfunderade röda blodkropparna, vilket orsakar deras nedbrytning (hemolys). Hemoglobin och cellrester frisätts då ut i blodomloppet.
Frisättningen av hemoglobin och cellfragment kan utlösa disseminerad intravaskulär koagulation (DIC), ett allvarligt tillstånd där onormal koagulering sker i blodkärl över hela kroppen.
DIC kan i sin tur leda till omfattande blödningar och skador på flera organ, inklusive njurarna.
Mjälten har till uppgift att avlägsna skadade röda blodkroppar från cirkulationen. Som svar på den kraftiga hemolysen kan mjälten svälla upp (splenomegali).
När levern bearbetar det nedbrutna hemoglobinet ansamlas överflödigt bilirubin i kroppen, vilket ger upphov till gulsot – en gulfärgning av hud och ögonvitor.
De skadade röda blodkropparna, cellresterna och det stora inflödet av fritt hemoglobin kan täppa till njurarnas små kanaler (tubuli). Detta orsakar akut njurskada som kan utvecklas till fullständig njursvikt.
Ansamlingen av giftiga ämnen i kombination med vätskeförlust kan dessutom leda till cirkulatorisk chock och ett farligt blodtrycksfall.
I händelse av en hemolytisk transfusionsreaktion avbryts transfusionen omedelbart och stödjande behandling påbörjas:
Det viktigaste är naturligtvis att felblodstransfusion aldrig inträffar. Noggrann identifiering av patienten, grundlig blodtypning och kryssmatchning samt strikt efterlevnad av transfusionsprotokoll och rutiner är avgörande för att garantera patientsäkerheten vid varje transfusion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online