ELISA (enzymkopplad immunosorbentanalys) är en vanlig biokemisk teknik som används för att avgöra om en viss typ av molekyl finns i ett prov. Metoden används ofta som ett första test för patienter som kan ha drabbats av borrelia (Lymes sjukdom). Eftersom testet har en hög frekvens av falskt positiva resultat följs det normalt av ett andra test med en teknik som kallas Western blot. Falskt negativa resultat vid ELISA-test för borrelia är dock relativt ovanliga.
Antikroppar är proteiner som immunsystemet tillverkar för att binda till främmande eller okända molekyler och angripare. De är specifika – varje antikropp är unik för ett visst antigen eller mål och binder normalt endast till just det målet. I ELISA-proceduren fästs ett antigen från den borreliabakterie som orsakar sjukdomen på en yta, varefter blodprovet tillsätts. Om patientens blod innehåller antikroppar mot bakterien kommer dessa att binda till antigenet på ytan.
I nästa steg modifieras en antikropp som riktar sig mot patientens egna antikroppar genom att ett enzym kopplas till den, och den modifierade antikroppen tillsätts sedan provet. Har patientens antikroppar fastnat på antigenet kommer de modifierade antikropparna att binda till dem i sin tur. Teknikern tillsätter därefter ett särskilt kemiskt ämne; finns de enzymkopplade antikropparna närvarande omvandlar enzymet kemikalien så att den blir fluorescerande eller ändrar färg, vilket gör testresultatet synligt. Överstiger färg- eller fluorescensförändringen en viss tröskel betraktas resultatet som positivt. Ligger värdet för nära tröskeln för att kunna tolkas säkert betraktas resultatet som obestämt och ytterligare tester utförs.
ELISA är det första laboratorietest som utförs för att diagnostisera borrelia. Testet är extremt känsligt, vilket innebär att vissa personer som inte faktiskt har borrelia ändå kan få ett positivt svar. Därför utförs alltid ett andra test, Western blot, när ELISA visar positivt. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC anses inget ytterligare laboratorietest nödvändigt om ELISA-testet ger ett negativt resultat.
Att diagnostisera borrelia kan vara svårt eftersom symtomen liknar många andra sjukdomars. Laboratorietester kan ibland ge både falskt positiva och falskt negativa resultat. Eftersom testen söker efter antikroppar i blodet är de endast effektiva när patientens kropp hunnit bilda en mätbar nivå av antikroppar mot bakterien. Människans antikroppssvar mot borreliabakterien utvecklas långsamt, och det kan dröja ett par veckor innan nivåerna blir tillräckligt höga.
Under sjukdomens tidiga skede kan testets sensitivitet vara så låg som 50–75 procent, enligt en artikel i tidskriften American Family Physician. Det innebär att testet endast upptäcker sjukdomen hos hälften till tre fjärdedelar av dem som verkligen har den. I senare skeden av sjukdomen är dock falskt negativa resultat betydligt ovanligare – då ligger testets sensitivitet över 95 procent.
Enligt en studie publicerad i Journal of Medical Microbiology kan falskt negativa resultat också bero på något annat. Studien fann en "liten men verklig risk" att tester som använder antigener från vissa stammar av bakterien ibland misslyckas med att upptäcka antikroppar riktade mot andra stammar.
Det finns andra tester för borrelia, men ELISA kombinerat med Western blot föredras eftersom övriga tillgängliga metoder har högre frekvens av falska positiva eller negativa resultat, eller saknar tillräcklig vetenskaplig validering. Även ELISA/Western blot kan dock ge felaktiga svar, och bland läkare råder fortfarande viss kontrovers om vilken roll laboratorietester bör spela i diagnostiken.
En artikel från 2005 i American Family Physician rekommenderar att läkare utgår från den så kallade pretestsannolikheten när de bedömer om laboratorietester ska beställas. Ju bättre patientens symtom stämmer överens med sjukdomsbilden, och ju mer utbredd borrelia är i området, desto högre blir pretestsannolikheten. Är sannolikheten tillräckligt hög kan läkaren i vissa fall till och med ställa diagnosen tidig borrelia utan laboratorietest.
Observera att informationen ovan inte är avsedd som medicinsk rådgivning. Har du frågor om testning eller behandling av borrelia bör du alltid diskutera detta med din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online