Begreppet sensorisk integrationsdysfunktion användes först av Dr. A. Jean Ayres 1963. Sensorisk integrationsdysfunktion eller -störning (SID) är en neurologisk störning som beror på hjärnans oförmåga att bearbeta sinnesintryck samt de därav följande motoriska, känslomässiga, beteendemässiga och uppmärksamhetsrelaterade reaktionerna. Enligt SPD Foundation finns det tre klassiska mönster av sensorisk integrationsstörning, var och en med undergrupper: sensorisk moduleringsstörning, sensormotorisk störning och sensorisk diskrimineringsstörning.
Sensoriskt sökande och begärande av stimulering är en av undergrupperna inom kategorin sensorisk moduleringsstörning. För personer i denna undergrupp är behovet av ständig aktivering eller sensorisk stimulering svårt att tillfredsställa. I miljöer där lugna och tysta beteenden förväntas kan barn bli oorganiserade, impulsiva och överaktiva i ett försök att öka sin sensoriska stimulering. Detta beteende förväxlas ofta med hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning (ADHD), vilket kan försvåra en korrekt diagnos.
Dyspraxi är en av de två undergrupperna inom kategorin sensormotorisk störning. Personer med dyspraxi har ofta svårt med finmotoriska aktiviteter och muntoriska aktiviteter. Dagliga sysslor, som att klä på sig eller använda vanliga redskap, kan ta längre tid att utveckla. Personer med dyspraxi kan framstå som slarviga och oorganiserade, och de väljer ofta stillasittande aktiviteter, vilket i vissa fall leder till övervikt. Känslor av misslyckande och missnöje med egna förmågor är vanliga, vilket ofta skapar en låg självkänsla. Dyspraxi kan också förekomma tillsammans med språk- och talsvårigheter.
Sensoriska integrationsproblem förekommer hos upp till 70 procent av de barn som skolor bedömer ha inlärningssvårigheter. Men SID förekommer inte enbart hos personer med inlärningssvårigheter. Faktorer som kan bidra till sensoriska integrationsproblem är autism, hjärnskador, för tidig födsel med mera. Många som upplever sensoriska integrationsproblem stämplas som inlärningssvaga eller som ha andra utvecklingsstörningar, eftersom symtomen kan variera från att göra ljud till att ha fysiska svårigheter. Detta medför många sociala utmaningar för personer med SID, som ofta känner sig utstötta och tillbringar mycket tid ensamma.
Symtom på SID kan vara svåra att upptäcka i tidig barndom. Om de utvärderas korrekt och tidigt i barnets liv kan stora förbättringar uppnås. Familjer som inte är bekanta med symtomen på SID kan dock vara oförberedda eller omedvetna om tecknen. Var uppmärksam på koordinationsproblem, försenad språk- eller talutveckling, försenade finmotoriska färdigheter, en svag självbild samt överkänslighet för ljus, ljud, beröring eller rörelse. Om du misstänker symtom på SID bör du kontakta en barnläkare med specialistkompetens inom utvecklingsmedicin som är förtrogen med störningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online