Neurofeedback är en form av biofeedback som mäter hjärnans aktivitet med hjälp av ett EEG (elektroencefalogram). Avläsningar görs via sensorer som placeras på strategiska punkter på hårbotten. Hjärnvågornas mönster och frekvenser analyseras av datorprogram som samtidigt skickar tillbaka signaler till hjärnan i syfte att förbättra dess funktion. Målet med denna självreglerande process är att med tiden lära om hjärnan att arbeta optimalt, utifrån de specifika problem som ska behandlas.
Neurofeedback är en relativt ung vetenskap som växte fram ur biofeedbackforskningen under 1960- och 1970-talen. Metoden fortsätter att ge imponerande resultat och vinner därför allt större acceptans. Utvecklingen har dock mött många utmaningar längs vägen, och det finns fortfarande skeptiker som ifrågasätter dess effektivitet. I takt med att kunskapen om hjärnan ökar och den evidensbaserade forskningen kring neurofeedback växer, får metoden allt fler anhängare.
Genom åren har flera olika former av neurofeedback utvecklats, några med bilder på dataskärm, blinkande ljus och pulserande toner i olika kombinationer. LENS-neurofeedback är en sådan metod, utvecklad 1992 av Dr. Len Ochs, en framstående forskare inom området. LENS står för Low Energy Neurofeedback System.
Metoden skiljer sig från mer traditionell neurofeedback genom att den arbetar med lägre spänning under kortare intervall. Medan traditionell neurofeedback riktar in sig på flera hjärnvågsfrekvenser samtidigt, fokuserar LENS på hjärnvågen med dominerande frekvens och uppmuntrar därigenom hjärnan att uppnå sin egen självkorrigerande balans.
LENS-neurofeedback har fått mest uppmärksamhet för sina framgångar vid behandling av ADHD och olika inlärningssvårigheter. Men liksom andra former av neurofeedback har metoden visat goda resultat inom många områden, bland annat vid traumatiska hjärnskador, stroke, fibromyalgi, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), beroenden, autism och epilepsi. Den används även av många individer, särskilt idrottare, för att uppnå topprestation. I mindre skala används metoden också för att behandla djur, främst hästar, hundar och katter.
En session med LENS-neurofeedback varar vanligtvis cirka 45 minuter. Elektroniska sensorer placeras på utsedda punkter på hårbotten och fästs med gel. Patienten upplever inget obehag från vare sig sensorerna eller själva behandlingen. Det finns faktiskt inget behov av att koncentrera sig under sessionen, eftersom stimuleringen och den efterföljande självbalanseringen sker på ett undermedvetet plan. Exakt hur neurofeedbacken verkar är fortfarande inte helt klarlagt.
Antalet sessioner som krävs varierar beroende på vilket problem som behandlas – från fem till tio sessioner för vissa tillstånd till över 30 för mer komplexa besvär. Hur sessionerna fördelas över tid avgörs också individuellt utifrån patientens behov.
Att hitta en LENS-behandlare kan vara lite av en utmaning beroende på var du bor, men en sökning efter kliniska LENS-behandlare finns på Ochs Labs webbplats. Ofta är det psykologer och kuratorer som har integrerat metoden i sin praktik, medan andra enbart är registrerade LENS-behandlare. Vissa terapeuter erbjuder mer än en typ av neurofeedback, eftersom vissa metoder passar bättre för vissa personer än andra.
Eftersom LENS-neurofeedback, precis som andra former av neurofeedback, fortfarande av vissa betraktas som en experimentell behandlingsform, täcks den ofta inte av försäkringen. Kontakta därför alltid ditt försäkringsbolag innan du påbörjar en behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online